Strunt i FTX — Fine arts institutioner bör fortfarande vara med i blockchain

Verkligheten är att blockchain-teknik fortfarande kan ge betydande fördelar, särskilt inom konsten. Och för dem som har varit uppmärksamma har 2022 varit ett år av otrolig normalisering för nonfungible tokens (NFT). Enkelt uttryckt har stora institutioner inom olika sektorer doppat tårna i Web3.

I november meddelade Instagram att kreatörer snart skulle ha funktionalitet för att tillverka och sälja NFT:er. Apple meddelade på samma sätt det i september NFT:er kan säljas i dess App Store. Sammantaget är det 3.5 miljarder människor (2 miljarder från Instagram och 1.5 miljarder från App Store).

Även om var och en av dessa stora institutioner har sina egna egenskaper och regler, framför allt avgifterna som är förknippade med att använda deras plattformar, är verkligheten att de fortfarande är några av de största plattformarna i världen och kommer att driva ombord på miljoner till Web3.

Det är inte bara tekniksektorn. Starbucks och JPMorgan Chase samarbetade nyligen med Polygon, ett av de ledande blockchain-infrastrukturföretagen, för att driva sina tjänster. Även om båda samarbetade av olika anledningar – Starbucks för att lansera ett lojalitetsprogram och JPMorgan Chase för att underlätta finansiella transaktioner – signalerar mångfalden av äldre företag som går ombord på blockkedjan på seriösa sätt för flera miljoner dollar att något är på gång.

Relaterat: Från NY Times till WaPo, media gnäller över Bankman-Fried

Det är alldeles för lätt att kasta ut barnet med badvattnet och avfärda krypto bara på grund av den bedrägliga aktiviteten av dåliga skådespelare, som FTX och Terra, de senaste dagarna. Men de presenterade problem med styrning, inte krypto eller blockchain. Vilken teknik som helst kan missbrukas och missbrukas: Visst skulle vi inte vilja hålla fiatvaluta eller andra tillgångsklasser till samma standarder?

Konsten, särskilt scenkonsten, har ännu inte återhämtat sig från nästan två år av avbokningar och nedläggningar av teater — inte heller dess artister. Dessutom stod sektorn inför svårigheter och sjunkande redan inför 2020. Konstnärslönerna har sjunkit, inte ens med hänsyn till de högre kostnader de ådrar sig till följd av förändringar i priset på utbildning och de extra kostnader de bara ådrar sig för att göra sitt jobb (t.ex. röstlektioner och auditions).

Detta är allvarliga utmaningar som sektorn måste ta itu med om den vill förändra sin ekonomiska och sociala bana. Men även bortom de skattemässiga utmaningar den står inför, växer en ny generation konsumenter fram med en aptit på olika typer av upplevelser, allt från digitala tillgångar som de kan köpa och visa i sitt sociala nätverk till den äkthet och ökade personliga anslutning de vill ha med de varumärken de köper från. Tänk bara på en nyligen genomförd undersökning av Roblox av 1,000 73 Gen Z-gemenskapsmedlemmar: 66 % av zoomarna sa att de spenderar pengar på digitalt mode, XNUMX % sa att de var glada över att bära virtuella märkesvaror på Roblox, och nästan hälften tittade på digitalt mode märken och designers för kläder som de kan experimentera med som de annars inte skulle ha burit i verkligheten.

Det betyder inte att konsumenter vill ha rent digitala upplevelser, utan snarare att digitalt blir ett komplement till personliga varor och tjänster. Och det borde komma som en överraskning – det är så musik redan är med kombinationen av streaming och personliga konserter. Skillnaderna här är expansionen av digitala tillgångstyper och det faktum att tillgången lever på blockkedjan snarare än en centraliserad programvara för hantering av kundrelationer.

Relaterat: Crypto bryter mot Google-Amazon-Apple-monopolet på användardata

För det andra har arbetsmarknaden för konstnärer varit kämpig. Även om detaljerade uppgifter om artister är svåra att samla in, visar min forskning med hjälp av data från United States Census Bureaus American Community Survey att reallönerna för scenkonstnärer har sjunkit under det senaste decenniet. Internationella bevis tyder på att ett liknande mönster gäller i olika länder.

Vad värre är, artister har absorberat mer kostnader under dessa år också, vilket betyder att deras disponibla inkomst har blivit lidande. Även om många konstnärer kan hålla fast vid sitt hantverk på grund av en kärlek till det de gör, kommer sektorn så småningom att implodera om affärsmodellen inte förändras.

Dessa faktorer minskar avsevärt konstnärers förhandlingsstyrka när de förhandlar kontrakt. Det är därför de i allmänhet tvingas ge upp sin immateriella egendom när de signerar med ett skivbolag – att ge upp sitt kreativa innehåll till förmån för en större publik. Men tyvärr levererar dessa avtal sällan den ekonomi som de lovar.

Där finns möjligheten för konstinstitutioner: att använda digitala tillgångar för att samtidigt utöka sin bas av konsumenter och förnya det sätt som konstnärer får ersättning så att de får ekonomiskt makt.

NFT:er är bara ett sätt att etablera en kommunikationslinje mellan konsumenter och institutioner med ett digitalt pappersspår runt den immateriella egendomen som säkerställer ersättning baserat på de överenskomna villkoren.

Medan många konstgallerier redan börjar arbeta med digitala konstnärer, kan andra typer av konstinstitutioner, som teatrar, också använda NFT.

Det enklaste stället att börja är med biljettförsäljning: Ett operahus kan erbjuda biljetter som NFTs, och kunder kan utföra transaktionen på ett liknande sätt med en e-post och ett lösenord, men nu har NFT live på blockkedjan.

Det erbjuder en handfull fördelar, till exempel möjligheten för kunder att visa upp sitt stöd för operan i sin digitala plånbok, samtidigt som det minskar bedrägeri och/eller piratkopiering.

Relaterat: 5 tips för att rida ut på en nedslående marknad denna semesterperiod

Genom att använda NFT:er etableras dessutom en tvåvägskommunikation mellan innehavare och institution, vilket gör att ett operahus kan ge deltagarna ytterligare förmåner (t.ex. bilder från evenemanget).

Web3 är inget universalmedel. Det är bara en annan teknik, men den erbjuder potentialen att i grunden förändra hur vi interagerar och gör transaktioner med varandra.

Det är lätt att hänga sig med alla nya språk och modeord, men en effektiv implementering av Web3-arkitektur ska i slutändan se ut och kännas lika lätt som vad du är van vid. Den enda skillnaden är att tekniken nu lever på blockkedjan.

Konstinstitutioner har mycket att vinna på det strategiska antagandet av dessa tekniker. Det kräver bara ett öppet sinne och en vilja att lägga ner det hårda arbetet med rätt partners.

Christos Makridis är operativ chef och medgrundare av Living Opera, en Web3 multimediastartup förankrad i klassisk musik, och en forskningsfilial vid Columbia Business School och Stanford University. Han har också doktorsexamen i ekonomi och managementvetenskap och ingenjörsvetenskap från Stanford University.

Den här artikeln är avsedd för allmänna informationssyften och är inte avsedd att vara och ska inte ses som juridisk rådgivning eller investeringsrådgivning. De åsikter, tankar och åsikter som uttrycks här är författarens ensamma och återspeglar eller representerar inte nödvändigtvis Cointelegraphs åsikter och åsikter.

Källa: https://cointelegraph.com/news/never-mind-ftx-fine-arts-institutions-should-still-onboard-to-blockchain