Det finns ett växande fall för att låta kryptoföretag gå förbi banker

Inom 11 dagar i mars kollapsade fyra banker i USA och en i Schweiz. First Republic Bank följde i maj. Tre av de fyra största amerikanska bankkonkurserna någonsin inträffade under dessa två månader. Det var en smärtsam påminnelse om att banker bär betydande risker som snabbt kan spilla över till andra branscher.

Ironiskt nog, trots ett hårt fokus på hur kryptotillgångssektorn kan introducera risker för traditionell finans, upplevde vi istället bankkonkurser som blev en kritisk stabilitetsrisk för kryptotillgångsindustrin.

Finansiell reglering bör syfta till att i första hand minska riskerna för finansiell stabilitet och, där det är möjligt, begränsa spridningsrisker för att förhindra ytterligare skador, oberoende av smittans riktning.

Idag tvingas reglerade stablecoin-emittenter att förlita sig på bankpartners för att kunna fullgöra myntningen och inlösen genom fiat-pengar. Den indirekta tillgången till fiat-avveckling utsätter oundvikligen e-pengarinstitut i Europeiska unionen – framtida emittenter av reglerade stablecoins, aka e-money tokens – för oproportionerliga kostnader och motpartsrisk, enligt Europeiska kommissionens bedömning av betaltjänstdirektivet (PSD). . I slutändan begränsar det innovation och konkurrens på betalningsmarknaden.

Relaterat: Världen kan gå en mörk framtid till mötes tack vare CBDC

Att bevilja reglerade fiat-stablecoins (e-pengar i EU eller betalningsstablecoins i USA) tillgång till centralbankskonton skulle därför inte bara vara ett avgörande steg för säkerheten för fiat-valutor på internet, utan också för betalningsinnovation stor.

Det skulle göra det möjligt för emittenter att eliminera sin exponering för risker förknippade med oförsäkrade insättningar och separera höghastighetsbetalningar i stabila mynt från illikviditeten i låneportföljer i banker.

Den landmärke MiCA-förordningen (Markets in Crypto-Assets) i EU ger kontinenten enorma möjligheter. Men eftersom det redan kom överens om i slutet av juni 2022, innan de inneboende bankriskerna blev uppenbara i början av 2023, föreskriver förordningen att e-money token (EMT) emittenter håller minst 30 % av sina reserver hos kreditinstitut. Det som skulle vara en åtgärd för att förbättra EMT-utgivares likviditet och riskexponering kommer i slutändan att belasta EMT-verksamheten med bank- och motpartsrisk. Den senaste bankkrisen har lärt oss att i en tid av ett socialt mediacentrerat informationsflöde och mobilbaserad bankverksamhet, måste vi ändra våra antaganden om likvida skulder som backas upp av illikvida tillgångar.

Lösningen på detta problem är inte på något sätt ny. EMT-utgivare, och alla e-pengarinstitut, bör ha möjlighet att få direkt tillgång till centralbankskonton. Genom att ge tillgång till ett centralbankskonto kan EMT-emittenter skydda EU-kunder från privata bankers kreditrisk genom att flytta fiat-medel till centralbanken direkt.

I Storbritannien har e-pengarinstitut åtnjutit direkt tillgång till Bank of Englands avvecklingslager sedan 2017. Detta skulle "hjälpa till att öka konkurrensen och innovationen på marknaden för betalningar" och skapa "mer diversifierade betalningsarrangemang med färre enstaka felpunkter ", enligt Bank of England. Förre Bank of Englands guvernör Mark Carney beskrev denna lagstiftningsändring som "potentiell att leverera en stor uppdelning av bankverksamhet till dess kärnfunktion att avveckla betalningar, utföra löptidstransformation, dela risker och allokera kapital."

Men även i EU är det redan vanligt att säkra e-pengarreserver i centralbanken i ett medlemsland, nämligen Litauen. Litauens centralbank tillåter e-pengarinstitut och betalningsinstitut att öppna avvecklingskonton och få direkt tillgång till clearingsystemet. I slutet av 2022 hade 84 % av de 63 reglerade e-pengarinstituten i Litauen kundmedel hos centralbanken. Sammantaget hålls mer än två tredjedelar av e-pengarreserverna i Litauen hos Litauens centralbank.

Relaterat: CBDC hotar vår framtid, så det är dags att ta ställning

Det är dags att jämna villkoren och öppna upp denna möjlighet för alla e-pengarinstitutioner i hela EU.

Möjlighetsfönstret för lagstiftning att åstadkomma detta har aldrig varit större. Det som behövs är en riktad översyn av direktivet om slutgiltig avveckling, eventuellt som en del av översynen av PSD eller Instant Payments Regulation (IPR).

Förhandlingar om immateriella rättigheter har redan etablerat en politisk konsensus om att en sådan översyn är nödvändig, eftersom en lösning på direkt tillgång till förlikning också skulle stödja och påskynda utbyggnaden av omedelbara betalningar i EU.

Och konsekvensbedömningen av betaltjänstdirektivet kunde inte vara tydligare om behovet av att jämna villkoren mellan banker och icke-banker på betalningsmarknaden. Bankernas sårbarheter 2023 ger ytterligare ett argument till den välförstådda EU-debatten.

Fördelarna för säkerheten och likviditeten för icke-banksfinansiella institutioner, men också för ökad innovation i ett finansiellt system som blir allt mer koncentrerat till globala systemviktiga banker, är uppenbara. Argumenten för att ge e-pengarinstitut tillgång till centralbankskonton har aldrig varit starkare, och EU bör inte missa detta unika tillfälle att göra sitt finansiella system mer konkurrenskraftigt och motståndskraftigt.

Den här artikeln är avsedd för allmänna informationssyften och är inte avsedd att vara och ska inte ses som juridisk rådgivning eller investeringsrådgivning. De åsikter, tankar och åsikter som uttrycks här är författarens ensamma och återspeglar eller representerar inte nödvändigtvis Cointelegraphs åsikter och åsikter.