Serieveteranen Liam Sharp sträcker sig efter stjärnorna med sitt nya skaparägda projekt

Liam Sharp bröt sig in i serier på 1990-talet när utsmyckade, actionorienterade konstverk som var större än livet var på modet och konstnärer sökte sig till sådana som Frank Frazetta, Barry Windsor-Smith och Moebius för inspiration. Allt eftersom trender har kommit och gått, förblev Sharp trogen sina estetiska vapen, och så småningom återupptäckte branschen honom, vilket ledde honom till en episk femårsserie med DC:s topptitlar, inklusive Batman, Wonder Woman och Green Lantern.

Men Sharp är mer än summan av hans detaljerade linjearbete. Under loppet av sin karriär har han skrivit flera romaner, varit med och grundat den digitala serieplattformen Madefire, drivit flera sexsiffriga Kickstarters för att publicera sina konstböcker, lanserat en klass på online-utbildningsplattformen Domestika och framstår som en av branschens stora racontörer. För sitt senaste projekt kombinerar han sitt entreprenörskap, berättande och vetenskapliga sysselsättningar i en ambitiös ny science fiction-serie för Image Comics som heter Starhenge, med det första numret som släpps i juli.

Jag fick möjligheten att prata med Sharp om hans nya projekt och hans karriär. Vår konversation har redigerats för längd och tydlighet.

Rob Salkowitz, Forbes bidragsgivare: Berätta lite om Starhenge. Vad handlar det om och vad var din inspiration?

Liam Sharp: Jag har alltid älskat myter och historia. Jag ville göra något åt ​​det mytiska ursprunget till att kungarna i Storbritannien härstammade från klassiska gudar och Arthurlegender. I En gång och framtidens kung, det finns det här konceptet med att Merlin föds i framtiden och dör i det förflutna, och jag tänkte, "varför skulle han komma till det förflutna?" Jag började ägna mig åt min kärlek till science fiction och fantasy, och tänkte på det här scenariot där mänskligheten i framtiden upptäcker en främmande ras där AI:er har tagit över och hotat allt organiskt liv i universum. Det enda som kan stoppa dem är magi, men magi existerar bara i det förflutna. Så AI:erna skickar robotar tillbaka till det förflutna för att utplåna den här linjen av magi. Det hela är fruktansvärt invecklat, men jättekul! De första numren handlar om att etablera universum för att få det igång, sedan blir det en äventyrshistoria.

RS: Vilka är dina ambitioner med det här projektet? Är det avsett att expandera bortom seriesidan?

SL: Det vore fantastiskt. Det skulle vara kul som serie. Folk gillade Game of Thrones, vilket är fantasi, och Fundament, vilket är science fiction, men det visuella språket skiljer sig inte särskilt mycket. Så det finns en publik som är intresserad av den här typen av episkt material. För tillfället ser jag fram emot att göra den första serien (i tryck), sedan en andra, och varför inte 3 och 4 rygg mot rygg? Vi kommer att samla dem i pocketböcker, men jag funderar också på att göra en inbunden utgåva för samlare. Tanken är i alla fall att skapa ett gediget byggt universum som kan vara hur stort du vill eller så intimt du vill.

RS: Du har precis kommit iväg från en 5-6 års löpning med att ta itu med DC:s främsta karaktärer. Varför är nu rätt tid för ett självständigt projekt?

SL: Timingen var perfekt på den löpningen på DC, speciellt på Green Lantern [skriven av Grant Morrison]. Jag har aldrig varit nöjd med att ha en enda stil, och den boken tillät mig att utforska olika tekniker från nummer till nummer, i berättelsens tjänst. Det där medvetna förhållningssättet till stil har blivit min stil; det definierar det arbete jag gör. Efter att ha fått några pitches avslagna på DC för projekt jag ville skriva och rita, insåg jag att jag behövde göra något skapareägt. Jag tänkte, det här är rätt tidpunkt. Min publik kan vara tillräckligt stor för att göra det lönsamt, och det är viktigt när man har ett tak att hänga med och en familj. Jag kontaktade Image [utgivare] Eric Stevenson. Vi pratade om Starhenge, han älskade det, och det var det.

RS: Du har nyligen kört ett gäng framgångsrika Kickstarters. Vad är ditt intryck av crowdfunding som en hållbar modell för seriepublicering, och varför valde du att inte crowdfunda Starhenge?

SL: Kickstarter är bra för projekt som redan finns eller engångsböcker. Det är briljant för indieskapare som vill lansera en bok eller serie för att starta sin karriär och visa vad de kan. Men för en pågående serie knackade jag siffrorna, och det är bara mer lönsamt att göra det på Image, som är ett känt varumärke. Kickstarter är fantastiskt och jag planerar att göra inbundna samlarutgåvor genom dem, men samtidigt måste jag vara uppmärksam på vad min publik vill ha och de plattformar de är villiga att stödja.

RS: Du är både konstnär och entreprenör. Hur viktigt är det för konstnärer att ha dessa affärsinstinkter nuförtiden, och hur behåller du fokus på ditt mycket arbetsintensiva konstverk samtidigt som du jonglerar med affärsproblem?

SL: Det är svårt ärligt talat. Kreativa måste lära sig att marknadsföra sig själva. Det är bara världens sätt. Om du vill ha någon chans att nå en publik, går din känsla av vem du faktiskt är mycket längre än en studio eller tredje part som försöker pressa dina saker. I en värld av Instagram och Facebook och allt är människor vana vid att känna sig kopplade till de människor som inspirerar dem. Den autentiska rösten är central och viktig för att nå vem som helst. Annars försvinner du in i dunkel. Det är en ständig kamp, ​​att försöka växa en plattform. Det är en riktig frustration. Ibland behöver jag bara ta ett steg tillbaka från nätet och fokusera på arbetet.

RS: När du kom upp på 90-talet var serier väldigt mycket artistdrivna, med heta artister som drev försäljningen. Nuförtiden är det nästan helt författardrivet; du är en av få artister vars namn kan sälja en bok. Vad tycker du om det skiftet?

SL: Det är frustrerande. Det brukade svänga fram och tillbaka. 70-talet var mer konst, 80-talet var författare, 90-talet tillbaka till konstnärerna. Nu har det handlat mest om författare länge. Det handlar om författarna och företagsfigurerna, tältstångsfigurerna. Folk köper bara Marvel eller DC och blir upprörda när karaktärerna ändras. Det är svårt att förstå som någon som är mer intresserad av en mängd titlar och de kreativa teamen för vilken bok som helst, vilket företag som helst.

Jag har alltid varit författare, men jag blir mer erkänd för min konst. Det är verkligen svårt som artist att få skrivandet tagna på allvar. Konst tar mycket längre tid. Min möjlighet att skriva har minskat avsevärt av den tid det tar att producera mitt konstverk. Men jag är medveten om att författare har drivit på branschen, och det är därför jag har skrivit mer.

Det är därför jag är så exalterad över Starhenge. Det är min historia, det är min stil. Jag får göra målade serier, vilket vi inte har sett gjort på ett tag. Jag hoppas att folk som gillar vanliga serier kommer att ge det ett försök.