Kan oljepriserna krascha under fjärde kvartalet?

Även om terminsremsan inte återspeglar det, räknar många med en mycket stramare oljemarknad under fjärde kvartalet. Jeff Currie på Goldman Sachs har förutspått att priserna kommer att nå 110 dollar till det tredje kvartalet, i linje med IEA:s förväntningar om att marknaden kommer att dra åt betydligt då, vilket figuren nedan visar. I grund och botten kommer världen att behöva antingen dra ner lagren med 1.6 mb/d under andra halvåret i år, eller så måste OPEC+ öka produktionen så mycket, eller så kommer priserna att stiga om IEA:s förväntningar visar sig.

Ja, där är det, som Hamlet sa när han grillade. IEA, liksom alla andra som gör kortsiktiga prognoser, måste göra många antaganden om olika regeringars beteende, vilket i hög grad multiplicerar osäkerheten om marknadsbalansen. Tabellen nedan visar de förväntade förändringarna för de stora variablerna. Mest anmärkningsvärt: förväntningar om en nedgång på 1 mb/d från rysk olja, vilket bygger på antagandet att sanktioner och pristak kommer att minska deras försäljning. Hittills verkar det tveksamt, i vilket fall balansen skulle vara mycket mindre stram.

En utveckling som märks lite är förändringen av borrning i länder som Angola och Nigeria. Deras produktion i januari var 840 tb/d under deras tilldelade kvot, vilket har varit en faktor för att stödja priserna det senaste året. Detta beror helt på låg borrning under pandemin, särskilt i Nigeria där borrningen sjönk från femton riggar 2019 till sju år 2021. Från och med januari hade antalet riggar klättrat till tretton medan Angola, där antalet riggar hade i genomsnitt fyra under de senaste åren, har nu nio i drift.

Denna ökade aktivitet bör återställa en del av den produktion som gått förlorad sedan pandemin; 2019 års produktionsnivåer var i stort sett desamma som den nuvarande kvoten. Naturligtvis kommer högre produktion inte att ske över en natt och den totala förlusten kommer inte att återvinnas helt på kort sikt, men i slutet av 2023 kan de två se produktionen 300-400 tb/d högre än nu.

Lägg därtill ökad produktion från Venezuela, där Chevron redan har ökat produktionen med 40 tb/d till 90 tb/d, ungefär hälften av kapaciteten. Conoco, ENI och Repsol, andra historiska operatörer i Venezuela, har alla gjort åtgärder som kan återställa en del av deras verksamhet. Den slutliga effekten kan bli en ökning av den venezuelanska produktionen med ytterligare 200-300 tb/d vid årets slut, även om detta kan vara optimistiskt. Om landet kan öka underhållet kan ännu mer produceras, men det politiska och juridiska läget ger inte goda förutsättningar för att detta ska ske, åtminstone inte snabbt.

Slutligen kommer den ryska oljesektorn att vara nyckeln till marknadsbalansen i slutet av 2023. Om den ryska produktionen "bara" minskar med 400 tb/d, kommer det att finnas lite behov för andra OPEC+-medlemmar att öka produktionen. Vilket är bra, eftersom det inte är klart om de är villiga att göra det. Om Brent stiger $10/fat, kommer Gulfproducenterna att öka produktionen? Det skulle förmodligen kräva en överenskommelse från OPEC+ vilket kan vara svårt att uppnå, men om saudierna särskilt vill det, då skulle det vara svårt för de andra att förhindra det. Saudierna är den oemotståndliga kraften, och de andra är mer ett envist föremål än ett orörligt.

Att göra ett måttligt optimistiskt antagande om produktionen från Angola, Iran, Nigeria och Venezuela, där produktionen vid årsskiftet har ökat med 600 tb/d, innebär att ytterligare lager på närmare 100 miljoner fat. Och om det ryska utbudet för tredje kvartalet antas 500 tb/d högre än IEA-antagandet för tredje kvartalet och 750 tb/b högre under fjärde kvartalet adderar ytterligare 120 miljoner fat till lagren, och figuren nedan visar den justeringen.

Men det förutsätter också att allt extra utbud går till OECD-länder, och eftersom de konsumerar mindre än hälften av den globala totalen skulle det inte vara orimligt att justera siffrorna därefter. I så fall skulle OECD:s lager minska med cirka 100 miljoner fat vid årets slut. Detta minskar avsevärt den stramhet på marknaden som ses i IEA:s antaganden, men översätts inte till överflöd.

Ändå finns det ett enormt utrymme för överraskningar på både efterfråge- och utbudssidan, vilket kan justera resultaten ganska rejält. Prioriteten för marknadsobservatörer bör vara: ryskt utbud, kinesisk efterfrågan och USA:s produktion av skifferolja, i den ordningen, för var oljemarknaden hamnar. Frånvaron av stark efterfrågan eller överraskningar på utbudssidan verkar dock inte marknaden vara exceptionellt stram vid årets slut.