Dokumentären utforskar livet och arvet efter Musse Pigg och hans skapare

I nästan 100 år har Musse Pigg förvandlats från en handritad svart-vit seriefigur till en internationell popkulturikon som är en av de mest identifierbara figurerna i världen. Skapandet av den legendariska animatören Walt DisneyDIS
DIS
, Musse Pigg frammanar något annorlunda för varje person.

Efter att ha grävt i livet och arvet efter barn-tv-showpersonligheten Fred Rogers som redaktör för Morgan Nevilles prisbelönta Kommer du inte vara min granne?, Jeff Malmberg tar nu tittarna med på en utforskning av Musse Pigg och det symbiotiska förhållandet med hans skapare Walt Disney i Mickey: The Story Of A Mouse.

Dokumentären har premiär på Disney+ fredagen den 18 november, samtidigt som Musse Pigg födelsedag. Den 18 november 1928 är det datum som Musse gjorde sin debut i Disneys Steamboat Willie på teatern). Den animerade filmen var den första filmen med synkront ljud och hjälpte till att återuppta Disneys då flaggande animationskarriär.

Malmberg slår sig ihop med Neville, som fungerar som producent tillsammans med producenterna Meghan Walsh och Chris Shellen, för att utforska den ikoniska musens kulturella betydelse och kontroverser. Dokumentären är producerad av Caitrin Rogers och innehåller många experter och Disney-animatörer som delar med sig av sin kunskap om Musse Piggs anmärkningsvärda historia.

Tittarna kommer säkert att lära sig något nytt om Musse Pigg under filmens gång, inklusive hans anmärkningsvärda koppling till fångarna som hölls i koncentrationsläger under andra världskriget, såväl som hans inflytande på konst och popkultur och till och med motkulturrörelsen av 1960-talet. När Malmberg och hans besättning dyker djupt in i Disneys arkiv, kommer han fram med ett nytt perspektiv på hur Musse har utvecklats genom åren, både i sin design och i personlighet. Han började till exempel med svans och utan handskar. Invävd i dokumentären är en titt bakom kulisserna på en helt ny kortfilm med titeln Musse på en minut, skapad av en trio av erfarna Disney-animatörer vars arbetsintensiva handritade process är dokumenterad, med deras färdiga produkt som skildrar olika iterationer av Musse som går längs minnesvägen genom en Walt Disney Studios hall kommer säkerligen att glädja fansen.

Malmberg och Walsh pratade om samarbetet kring dokumentären och vad de hoppas att publiken kan förvänta sig att upptäcka i Mickey: The Story Of A Mouse.

Angela Dawson: Publiken kan bli förvånad över att lära sig nya saker om Musse Pigg eller Walt Disney själv i detta.

Walsh: Vi hoppas det.

Dawson: Jeff, såg du paralleller mellan Walt Disney och Fred Rogers, som båda väckte barns fantasi under flera generationer?

Malmberg: Jag hade inte tänkt på det så. De (två filmerna) är ute efter olika saker men de spelar typ på samma arena. Anledningen till att jag arbetade med båda dessa filmer var för att jag verkligen gillar att sitta hela dagarna i berättelser om människor som skapar saker och vad skapandet av dessa saker gör. Det är svårt att argumentera för vilken effekt Walt Disney har haft - till stor del positiv - på vår värld. Men samtidigt är det en annan väg än där Fred gick. Filmerna är typ av kusiner till varandra på ett visst slags konstigt sätt.

Dawson: Meghan, på tal om att lära sig nya saker, vilket var det mest överraskande ögonblicket i din forskning om detta?

Walsh: Det som gjorde mig upphetsad med inspelningsprocessen av det här var att bara få se konsten som skapades – att se animatörerna skapa Mickey, titta på bläck- och målarprocessen – det var verkligen spännande för oss. Som individer som växte upp med Disney-filmer var det verkligen spännande att få en plats på första raden för att se processen bakom kulisserna. Den största höjdpunkten i forskningen för mig var att lära mig om Mickeys närvaro i Förintelsen. Det var en sådan enorm uppenbarelse när man hittade de där bilderna av Musse Pigg i Förintelsemuseet. Att se hur utbredd Mickey var under andra världskriget i Europa var upplysande. Uppenbarligen vet du att de sakerna händer samtidigt, men du sätter inte riktigt ihop två och två. För oss att kunna visa det arkivet, att visa de illustrationerna, under en så mörk tid i mänsklighetens historia var ganska överväldigande och viktigt för oss.

Malmberg: För mig var det spännande att spåra Eric (Goldberg) och alla som arbetade med Musse på en minut kort. Jag var fascinerad av Mickeys historia och mycket av den visste jag inte. Att vara där med Eric, Mark (Henn) och Randy (Haycock) medan de gjorde korten kände jag alltid som att vi fick en känsla av Musse där, i nutid. Det var verkligen intressant att se eftersom det har gått nästan 100 år nu. Så det var verkligen fenomenalt att kunna se det äga rum.

Dawson: Var Mickey In A Minute redan planerad innan dokumentären?

Malmberg: Vi satt alla runt – Megan, jag själv, Chris Shellen, Eric Goldberg och de andra animatörerna – och det kom precis upp att eftersom vi gjorde den här filmen borde vi göra någon form av animation med Musse så (gör en kortfilm om Musse) blomstrade ur det. När Eric och dem pitcheade koncept kom idén med denna Mickey-shorts upp. Det var intressant att få följa hela det där som kom till organiskt. Det var en trevlig sak att hjälpa till att mäta hela filmen så att publiken kunde se processen med att den här korten gjordes och att se de olika Mickies (genom hans utveckling).

Det är en sak att se Eric prata om det, men att se honom rita de olika Mickeys är verkligen intressant. Jag kunde inte tänka mig en bättre person för att guida publiken genom Mickeys historia än Eric Goldberg. Det var bara en glädje varje dag.

Walsh: Jag hade turen att vara på samma väg som Jeff. För oss var det roligt att se hur 2-D-animation 2022 görs på samma sätt som det var på 1920-talet. Vi fick det historiska beatet för det men vi fick också följa hur en 2D-animerad kortfilm skulle göras idag, och det var verkligen spännande för oss.

Malmberg: Jag har alltid trott att vi i dokumentärvärlden hade en konstig process, men handritad animation är bara en annan nivå av speciell konstighet. Jag förstår det fortfarande inte riktigt, men jag förstår det lite bättre än vad jag gjorde när vi började. Det är en så konstig kombination av matematik och konstnärskap och alla dessa saker. Det är bara snyggt. Jag älskar att det görs idag som det gjordes för 100 år sedan.

Dawson: Hur mycket utrymme fick du från Disney-organisationen för att ta itu med några av frågorna om offensivitet i några av de tidiga tecknade serierna? Hur var diskussionen med tidigare Disney-vd:n för Walt Disney Company Bob Iger om det?

Malmberg: Det var ett av våra första drag när Morgan och jag pratade om att göra det. Det är liksom naturligt att sitta där och så viktigt och ändå har det liksom ignorerats. Vi gick alla in i det här eftersom Musse är en glädjefylld sak men det finns saker som måste pratas om. Det var ett slags streck i sanden för oss. Vi tänkte inte fokusera helt på det – det är en Musse Pigg-dokumentär – men den dörren måste vara öppen och de sakerna, åtminstone ur ett Disneys perspektiv – behövde finnas på skivan som existerande. Vårt jobb var att arbeta inifrån och ut. Registrera det och sätt igång konversationen.

Walsh: Det var viktigt för oss att berätta hela historien. Vi älskar Musse Pigg; det är därför vi ville göra filmen men vi kan inte ignorera de skadliga delarna av hans historia. Det skulle inte vara ett rättvist porträtt av den här karaktären. Till deras förtjänst tillät Disney oss att åka dit med den här filmen, vilket de aldrig har gjort förut. Vi försökte öppna det lite och förhoppningsvis fortsätter det samtalet framåt, och framtida filmer kommer att kunna gräva djupare.

Dawson: Du fördjupar dig också i hur Mickey inspirerade 1960-talets motkulturartister som Andy Warhol. Varför var det viktigt för dig att inkludera denna aspekt av "den andre Musse" och hans inflytande på popkultur och konst?

Malmberg: Ärligt talat, det var en av de saker jag alltid tyckt om med Mickey. Som ett fan av konst älskar jag Warhol Mickey. Jag älskar (grafisk designer) Milton Glasers (16 mm anti-krigsfilm) Musse Pigg i Vietnam. Du tittar på Musse från märket och det finns lite av märket Musse nu, och du tittar på Musse som inte är märke och det finns lite Musse från märket. Det pekar på det faktum att han är en del av oss lite. Vi kan ta honom och använda honom och vi vet precis vad vi pratar om. När jag intervjuade Milton Glaser (som sedan dess har gått bort) sa han, "Självklart använde jag Musse eftersom Musse vid den tiden var den mäktigaste symbolen som fanns."

Det är vad vi alla gör som konstnärer – att ta symboler och använda dem som en kort hand så att vi snabbt kan komma på idéer. Så i mina ögon var det alltid lika viktigt som att prata om saker som kan skapas utanför Magic Kingdom som har ett värde i dem. När man tittar på (Mickey Mouse) serietidning på koncentrationslägren är det häpnadsväckande. Det är på en helt annan nivå från allt annat som diskuteras i filmen.

Om man tittar på omslaget till serieboken som gjordes på 1940-talet ser man att den producerades utan Walt Disneys tillstånd. Så redan då låg det i luften. Jag hade en känsla av att Bob Iger kände på samma sätt. Han äger en av Warhols. Det Morgan och jag vibrerade på var alla permutationer av och allt för att fira. Musse är också en lätt karaktär att använda och vrida på ett annat sätt. Men ofta görs det på ett riktigt smart sätt så vi ville fokusera på den delen.

Dawson: Om jag frågar dig, "Mickey är?" hur skulle du avsluta den meningen?

Malmberg: Jag skulle säga att han är glädje.

Walsh: Det förändras för mig varje dag. Jag skulle säga just nu: nostalgi.