Hur starkt oberoende modemärke Tissa Fontaneda har överlevt och blomstrat

Premium- och lyxmodesektorerna domineras alltmer av multinationella konglomerat med enorma marknadsföringsbudgetar som Moët Hennessy Louis Vuitton (LVMH) och Gucci-ägaren Kering Group, som fortfarande är fast i kontroverser om illa bedömda meddelanden från Balenciaga. Men många kräsna konsumenter flyttar lojalitet till oberoende modemärken som sticker ut från mängden.

Med rötter i haute couture och en stark signaturidentitet i form av "bubbelväskan" i läder har Tissa Fontaneda hittat en USP som den kan utnyttja och som har lockat till sig några stora, och något sofistikerade, namn. De inkluderar kungligheter som drottningarna av Spanien och Jordanien, respektive Letizia Ortiz Rocasolano och Rania al Abdullah, plus den australiensiska skådespelaren Cate Blanchett.

Varumärket för handväskor och accessoarer grundades av München-födda Tissa Fontaneda 2010, efter att ha finslipat sina kunskaper hos Daniel Swarovski i Paris som designassistent till Rosemarie Le Gallais och Hervé Leger, följt av en lång tid hos det spanska lyxmärket Loewe (helägt) av LVMH sedan 1996) i mitten av nittiotalet. I Madrid utvecklade hon Thierry Muglers handväskkollektioner (via Loewes produktion) och blev senare produktchef för varumärket.

"Det här var de kreativa tiderna innan de stora grupperna tog över modeindustrin och förvandlade lyx till storföretag", sa Fontaneda till Forbes.com.

Trots att han arbetade med några stora modenamn, bestämde sig designern för att göra det ensam för mer än ett decennium sedan. Att öppna sin flaggskeppsbutik i hjärtat av trendiga Marylebone i London strax innan Covid-19 slog till var ytterligare ett språng i mörkret – men det verkar ha lönat sig 2022.

Jag kom nyligen ikapp Fontaneda på andra sidan den kullerstensbelagda körfältet från hennes butik i London för att ta reda på hur märket har överlevt det hårda trycket från modebranschen, för att inte tala om nedgången i Covid, och behållit sin marknadsposition.

Modebranschen har förändrats sedan dina dagar i Paris och Madrid på nittiotalet... hur då?

I lyx var handväskbranschen så annorlunda. Designerna hade sina egna personligheter... det var inte samma sak. Oavsett om det var Saint Laurent eller Lacroix, hade de alla sina individuella tillvägagångssätt. Vi hade också hantverkare i Spanien med färdigheter som man inte kunde börja föreställa sig. Det var inte fokuserat på affärer och att tjäna pengar på det sätt som det är idag.

Så känner du att kreativiteten har fått en knock?

Ja. Det har blivit centraliserat utan hänsyn till märkenas kärnvärden. Idag finns det en enhetlig utseende; det beror på att varumärkenas personlighet försvinner. Detta är en sorglig utveckling för mig att se som designer. Normalt när man producerar en handväskkollektion börjar man med en idé, följt av prototypen och sedan produktionen. Nu anpassas processen efter vad produktionen kan göra.

Produktionseffektivitet driver dock enorma vinster för dessa företag; Bernard Arnault (LVMH:s VD) har precis blivit världens rikaste man igen. Är det inte bara ett tecken i tiden?

Faktum är att produktionsupplägget idag innebär att du kan göra tusentals lyxväskor med mycket större marginal än tidigare. Det är bra att de kan tjäna så mycket pengar, men det här är en affärsmodell, inte en kreativ. Och det är inte det jag vill göra.

Vad är din vision för lyxiga handväskor?

Låt mig ge dig ett exempel. En amerikansk kvinna gick in i butiken häromdagen och hon sa att det var frustrerande för henne när hon reste runt i Europa att alla lyxbutiker såg likadana ut. Hon blev glad över att upptäcka min eftersom den är så annorlunda. Vi finner detta mycket; människor vill ha något som sticker ut, och som sticker ut för något.

Men att vara oberoende är alltid ekonomiskt riskabelt på modet. Är det värt det?

Jag startade hela den här verksamheten med 50,000 XNUMX € och vår tillväxt har varit helt organisk, med vissa investeringar från vänner och familj. Vi kan inte spendera mycket på reklam, som nu för tiden också kan driva redaktionellt, så det har inte varit lätt att få ut vårt namn.

Ändå har vi fått ganska stor spridning och vi räknar med att avsluta året med 25 % tillväxt. Våra största distributionsmarknader är Tyskland, Storbritannien, Schweiz och Österrike; med några försäljningsställen i Nordamerika; och vi tittar nu på att expandera i Sydamerika. Jag skulle vilja skapa ett nytt bolag som äger vår distribution där jag inte nödvändigtvis har majoriteten så jag kan fokusera på butiksutveckling.

En rad butiker är vägen framåt, då?

Ett varumärke som mitt behöver sina egna butiker, det är livsviktigt. Vi är en etikett som måste presenteras och förklaras. Vi är inte ett varuhusmärke för även om vår prisnivå är hög passar vi inte in med designermärkena, medan de nischade modemärkena tenderar att vara positionerade på en annan nivå. Vi gör bra ifrån oss inom modeåterförsäljare med flera märken, till exempel i exklusiva skidorter och lyxhotellens butiker där det finns många turister. Det här är något vi fokuserar på.

Har du specifika platser i åtanke för nya butiker?

Det finns flera platser på min önskelista såklart. Ett exempel är Madrid, där vi har ett showroom, och som håller på att bli en het stad, särskilt efter pandemin, tack vare hur kommunen behandlade småföretag under den tiden. Många investerare har lockats till kapitalet som ses som dynamiskt, och flera lyxhotell har öppnat, till exempel Rosewood och Four Seasons där vi nu har en närvaro. Staden är en förbindelsepunkt för sydamerikaner som är intresserade av shoppare.

Varför valde du London som din första flaggskeppsbutik?

För det första älskar jag London; det är en smältdegel av så många saker – hela världen möts här. Men London är också fri från de begränsningar du kan hitta i Paris eller Milano där de har starka modetraditioner. Jag känner att London är mycket mer öppet för nischade varumärken, plus att vi redan hade en viss grossistdistribution här. När jag var på väg att ta steget kom Brexit och det kändes som att det var en stor risk så till slut öppnade jag genom en detaljhandelspartner i Marylebone, tyvärr precis när pandemin kom. Ändå står vi kvar och butiken är en succé.

Och kan enbart väskor upprätthålla intäkter i denna trendiga del av staden?

I år lade vi till ready-to-wear för att utveckla en livsstilslook, men vi är inte ett klädmärke så vi hittar vår väg. Under tiden har vi tagit in andra oberoende märken som vi gillar och som matchar Tissa fontaneda se. Vi skapar vår egen minikonceptbutik i en tid då modebutiker med flera märken håller på att försvinna.

Att vara oberoende ger dig den friheten, men eftersom så många konceptbutiker är på tillbakagång är detta rätt strategi?

Idag kan du klä dig fantastiskt hos Zara, men det är accessoarerna som handväskor som gör skillnaden. Alla vill inte se ut som en fotbollsspelares fru. För den kräsna handlar det inte om loggan, det handlar om linjens skönhet. Jag är bestämd. Varumärket Tissa har kraft... det fungerar, som Marylebone-butiken visar. Samarbeten med andra designers skulle också vara ömsesidigt fördelaktiga så länge vi är på samma våglängd. Vi säljer till kvinnor som är självständiga tänkare och inte slavar av typiska lyxmärken.