Hur Putin återupplivade energisäkerheten

Som det gör varje år, CERAvecka 2023 års agenda innehöll en mängd olika ämnen och nyckelteman. De senaste konferenserna har dominerats av diskussioner om klimatförändringar och behovet av koldioxidminskning, ämnen som verkligen förblev en tyngdpunkt denna vecka i Houston. Dagordningen innehöll också en hel del diskussioner om LNG, kolavskiljning, tillstånd och den framtida utbudsbilden för både råolja och naturgas.

Men den kanske mest slående aspekten av årets konferens var återkomsten av ämnet energisäkerhet som en högsta prioritet. Den uppenbara huvuddrivkraften bakom denna uppståndelse härrör från Rysslands krig mot Ukraina, och den energiförskjutning och kris som det har förvärrat över hela den europeiska kontinenten.

Målläxan som framför allt tillhandahålls av Tyskland, tillsammans med några andra nationer i Europa, är att det är farligt att överlämna ett lands energisäkerhet till ett alltför beroende av en enda källa, särskilt när den enda källan är en historisk motståndare. Det är en läxa som andra länder har tagit till sig under de senaste 13 månaderna, och det har lett till rekordstora efterfrågenivåer för alla fossila bränslen: olja, naturgas och till och med kol.

Denna trend har blivit särskilt uttalad bland utvecklingsländer som Pakistan, som har funnit sig fastspända för överkomliga energiförsörjningar när LNG-laster som tidigare var på väg till Asien slukade av Europas plötsligt glupska aptit. Dessa utvecklingsländer, i behov av överkomlig och riklig energi för att driva sina ekonomier, är vänder sig alltmer till kol. Samtidigt fortsätter efterfrågan på råolja att öka snabbt i utvecklingsvärlden eftersom tillverkningen och tillgängligheten av elfordon släpar efter på grund av brister i leveranskedjan, brist på nödvändig infrastruktur och svårigheter att få tag på viktiga energimineraler som går in i deras batterier.

Denna nick till verkligheten bubblar också upp i Biden-administrationen. Som jag noteras här onsdag, energisekreterare Jennifer Granholm, en mångårig kritiker av olje- och gasbolag, berömde dem i sitt tal på konferensen och erkände att vi fortfarande kommer att använda olja och gas om decennier.

Dessa farhågor ledde också till mycket mer diskussion än under de senaste åren om behovet av ökade investeringar i att hitta och producera ytterligare olje- och gasresurser. Med uppskattningar av den globala efterfrågan för 2023 och senare år som fortsätter att gå högre, finns det en ökande oro inom och utanför branschen om var leveranserna kommer att komma ifrån.

Smakämnen Wall Street Journal Rapporterade att, i privata samtal på konferensen uttryckte några oljechefer oro över att USA:s skifferproduktion börjar stagnera när de främsta utsikterna i de olika bassängerna borras upp och operatörerna tvingas fokusera på sekundära mål. Varning för att OPEC var på väg tillbaka in i förarsätet när det gäller globala oljeförsörjningar, ConocoPhillipsCOP
VD Ryan Lance sa till CERAWeek-delegaterna att "Världen går tillbaka till en värld som vi hade på 70- och 80-talen."

De som, liksom jag, levde genom dessa år kommer att minnas dem som en tid då USA:s energisäkerhet var på väg att avta. Den inhemska oljeproduktionen var långt ifrån tillräcklig, landet var starkt beroende av import från Mellanöstern och konsumenterna drabbades av en rad oljechocker, bensinprishöjningar och till och med perioder av ransonering när OPEC spände sin utbudsdominans.

Med energiintelligens och analysföretag som Rystad Energy och Wood MacKenzie rapporterade att underinvesteringar i att hitta nya reserver under det senaste decenniet nu överstiger en halv biljon dollar, var olje- och gaschefer på konferensen förståeligt nog fokuserade på behovet av att öka investeringarna. Denna omfokusering på kärnverksamheten att hitta och producera olja och gas var också en betoningspunkt av de stora integrerade oljebolagen – inklusive BP och Shell – i deras senaste resultatpresentationer.

En verkstadschef som jag pratade med i torsdags varnade för att dessa chefer måste undvika tanken på att de bara kan gå tillbaka till en "business as usual"-ställning och att prioriteringar för koldioxidminskning inte längre spelar någon roll. Den punkten är väl tagen, och det verkar säkert att vi kommer att se dessa företag fortsätta att bygga ut sina koldioxidminskningsplaner även när de ökar sina investeringar i ny produktion.

Slutsats: Inriktningen för energipolitiken i västvärlden är klar och entydig. För att förbli livskraftiga och hållbara in i framtiden måste olje- och gasbolag investera i projekt och teknik som gör det möjligt för dem att dramatiskt minska sina koldioxidavtryck.

Samtidigt råder det dock ingen tvekan om att Rysslands krig mot Ukraina har ökat farhågor om energisäkerhet i nästan alla länder runt om i världen. Det kommer inte att vara en återgång till "business as usual", men det kommer att finnas ett ökat fokus på nya investeringar i "gamla" energiresurser under de kommande åren, främst för att ökad oro över energisäkerhet kräver det.