Är Beyoncés senaste Ableist Slur en språklig egenhet eller något mer olyckligt?

Under de senaste dagarna har sociala medier varit sätta i brand av Beyoncés användning av ordet "spaz" i låten "Heated" - en titel skriven tillsammans med den kanadensiska rapparen Drake och som ingår i den flerfaldigt prisbelönta artistens senaste album Renässans som föll till kritikerros den 29 juli.

Låten släpptes med texten "Spazzin' on that ass, spazz on that ass."

Chockerande nog är det den andra titeln på bara några veckor som får kritik för användningen av ordet, som är slang som kommer från ordet spasticitet eller spasticitet som har sitt ursprung i medicinsk terminologi för att beskriva tillstånd där kroppens muskler inte kan kontrolleras vilket leder till okoordinerade rörelser.

Under årtiondena har de associerade termerna kommit in i populärkulturen som ett nedsättande uttryck för att beskriva någon som saknar fysisk kompetens och är särskilt sårande för dem som lever med cerebral pares – ett neurologiskt tillstånd där spasticitet är ett framträdande inslag.

Tillbaka i juni, kvinnliga popstjärnan Lizzo kom i brand för att du använde texten: "Håll min väska, bi**h, håll min väska/ Ser du den här skiten? I'm a spaz” i låten “Grrrls” från hennes album Special.

Efter ett ramaskri från handikappgemenskapen med stöd av välgörenhetsorganisationer och opinionsbildningsgrupper och ledd av den Sydney-baserade handikappförkämpen Hannah Diviney, som har cerebral pares, tog Lizzo bort ordet från låten.

Beyoncé har nu gjort samma sak för alla digitala versioner av Heated med texten ändrad till "Blastin' on that ass, blast on that ass."

Meddelande om ändringen, Beyoncés team sa helt enkelt, "Ordet, som inte används avsiktligt på ett skadligt sätt, kommer att ersättas."

En direkt ursäkt var dock iögonfallande med sin frånvaro.

Ett slag i ansiktet

Diviney ledde också kampanjen för sociala medier och ropade ut Beyoncé, på Twitter:

"Så Beyonce använde ordet "spaz" i sin nya låt Heated. Känns som en käftsmäll för mig, det handikappade samhället & de framsteg vi försökte göra med Lizzo. Antar att jag bara kommer att fortsätta säga till hela branschen att "göra det bättre" tills dugliga förtal försvinner från musik."

Tyvärr blev Diviney senare utsatt för en social media-reaktion från internettroll som hon berättade tidigare i veckan under ett framträdande på Q+A – en paneldiskussionsshow på Australiens ABC Network.

Diviney avslöjade att hon hade fått "foton på, eller GIF-bilder av, människor i rullstol som knuffades över och knuffades av klippor."

Hon sa också om tillståndet som kan göra att drabbade inte kan lyfta sina fötter från marken, rullstolsbundna eller upplever spasmer och sammandragningar så intensiva att det känns som att muskeln slits från benet:

"Om folk hade levt med spasticitet, tror jag inte att de skulle använda det som en förolämpning, för det gör ont."

En kulturell klyfta

Så, med tanke på dess osmakliga natur, samband med allvarliga neurologiska sjukdomar och ryggmärgsskador i kombination med närheten till Lizzo-avsnittet – vilken möjlig ursäkt kan Beyoncé ha för att använda en så laddad term – bortsett från den konstnärliga licensen som de själva beviljar popmegastjärnor och andra.

En del av fallet för försvaret kan ligga i geografiska variationer i hur ordet ”spaz” har utvecklats och kommit in i vanligt språkbruk.

I USA, under 1960-talet, utvecklades substantivet i populärkulturen som en uppdatering till vad som också kallas för en "swat" eller en "torg" i skolan.

Någon som är "artig mot lärare, planerar för en karriär...och tror på officiella värderingar", som förklaras av Benjamin Zimmer i en uppsats om termens etymologi.

I dess verbform, i sammanhanget som används i Beyoncé-spåret, betecknar det "flippa ut" eller "att bli galen" men kan också syfta på att förlora fysisk kontroll eller att bara agera konstigt eller okoolt, dvs.

Tvärs över Atlanten, i Storbritannien, tog termen en helt annan bana efter att den visades i det populära BBC-tv-programmet för barn Blue Peter igen 1981.

Avsnittet var tänkt att vara en eftertänksam reflektion om Joey Deacon, en man med cerebral pares som bara kunde kommunicera via gester och grymtningar.

Tyvärr visade sig visningen vara manna från himlen för infantil humor och ord som "spaz" och "spazmo" tog fart på skollekplatser över hela landet bland brittiska ungdomar - med en mycket mer direkt koppling till fysisk, intellektuell och social inkompetens - blev oundvikligen genomsyrad av en dimension av grymhet och skolgårdsmobbning.

Denna geografiska variation kan på något sätt förklara varför Tiger Woods kommentar på hans framträdande vid 2006 Masters som gavs i en CBS-intervju uppvaktade brett fördömande i Storbritannien.

Woods hade sagt, "Jag hade så mycket kontroll från tee till green, det bästa jag har spelat på flera år... Men så fort jag kom på green var jag en spaz."

Golflegendens kommentarer fick inte i närheten av samma typ av mottagande i USA – där de till stor del gled under radarn.

En liknande variation i kulturella attityder till funktionshindrade språk kan ses i användningen av ordet "retard" för att beskriva individer med inlärningssvårigheter.

Detta har varit ogillat i årtionden i Storbritannien men behåller ett grepp i delar av USA trots lokala organisationers bästa ansträngningar som Special Olympics som kampanjer för att dess användning ska upphöra.

Kan språk och kulturella variationer förlåta Beyoncés grova förbiseende? Svaret måste vara ett tydligt "nej".

Det är inte så mycket en fråga om huruvida ett ableistförtal var tänkt med hopp om att det skulle kunna gå obemärkt förbi.

Det är högst osannolikt, eller åtminstone helt spekulativt, att tänka på att Beyoncé och hennes konstnärliga följe sitter och skrattar åt funktionshindrade och skapar musik som är utformad för att förödmjuka dem.

Närheten till Lizzo-avsnittet är dock mycket oroande och bär med sig bara två förklaringar till vad som har hänt här – ingen av dem kommer att erbjuda någon som helst tröst för handikappgemenskapen.

Antingen var den främsta drivkraften publicitet – med den skada som vissa delar av handikappgemenskapen upplevde som en acceptabel bilateral skada, eller så märkte de helt enkelt inte för att de helt enkelt inte bryr sig tillräckligt.

Välj själv men det är ouppbyggligt hur du än ser ut.