Mikaela Shiffrin berättar om sina olympiska triumfer och prövande tider

Liksom många av Team USA:s stora idrottare är Mikaela Shiffrin inte färdig med att tävla, eller förbättra och – som resten av oss – hantera livet, bara lite.

Shiffrin nämner att hennes fars oväntade bortgång fortfarande tynger henne varje dag.

”Jag kommer att vara på träningar och tävlingar där jag har åkt riktigt bra och fortfarande kämpar. Jag ser bilder på min pappa och vår familj tillsammans, och känner mig ledsen, och jag har inte kommit på hur jag ska stoppa det än.” Shiffrins far, Jeff Shiffrin, dog i februari 2020, efter en olycka i familjens hem i Colorado. "Det finns tillfällen då det förändrar mitt perspektiv och tankesätt för hela dagen."

Men efter ett svårt olympiskt vinterspel 2022 i Peking, och ett där Shiffrin inte tog medalj, säger den tvåfaldiga guldmedaljören och fleråriga världsmästare i världscupen nu att hennes mål som tävlande är ungefär desamma.

"På backen har mina mål inte förändrats mycket," sa Shiffrin i en intervju i juni. "Man vill alltid utföra, speciellt på tävlingsdagen. Prestationsmål förändras inte, men när du växer ibland lägger du till värdebaserade mål som är personliga."

Shiffrin är också föremål för Utanförs senaste sport-tv-program, i en kort dokumentär som heter Passion och syfte, tillgänglig för visning på Outside+.

Avsnittet innehåller aldrig tidigare skådade bilder från Shiffrins ödmjuka upplevelse i Peking, och fångar det tryck som världens största idrottare upplever mentalt och fysiskt, både när de tävlar och i vardagen.

Förra veckan fick jag kontakt med Mikaela Shiffrin, för att fråga henne om framgångar och svårigheter som skidåkare, vad som händer härnäst för störtloppslegenden.

Andy Frye: Den sista omgången av OS var svårare för USA. Är det tuffare än det brukade vara att ta guld?

Mikaela Shiffrin: Jag tror att det finns ett par faktorer till vår framgång vid de (senaste) OS. Om man baserar det på antalet medalj så var det inte lika framgångsrikt. Det är klart att OS bedöms utifrån medaljräkning, men det var fantastiska prestationer under ytan av allt det.

Som den av Nina (O'Brien), som höll på att krossa den i GS (storslalomtävling) och sedan kraschade hon och blev svårt skadad. Och Paula (Moltzan) i slalom. Och då Ryan (Cochran-Siegle) fick en silvermedalj, och vi var alla tacksamma för det, eftersom det visade potentialen och djupet som vi faktiskt har i vårt lag just nu.

Tyvärr fick folk inte nödvändigtvis en bra bild av det djupet från det senaste OS. Jag vet inte om den totala konkurrensen är starkare än tidigare men den är mer mångsidig.

AF: Du och Simone Biles vann inte guldmedaljer i era tävlingar, men det gjorde inte Shaun White heller. Amerikansk herrfotboll tävlade inte.

Tycker du någonsin att mediakritik mot OS-kvinnor är obalanserad?

Shiffrin: Jag tror att balansen är där förväntningarna kommer ifrån. Någon som Shaun White förväntas alltid vinna, men han hade gått in i de olympiska spelen och tillkännagav att han gick i pension och att han skulle njuta av ögonblicket - verkligen flytta fokus från att vinna en medalj. Jag är säker på att han fortfarande kände en viss press just nu.

Det finns lite kontroll när du berättar din historia eller sätter förväntningar med media på din egen prestation. Om du sätter förväntningarna på att du har potential att vinna en medalj, kommer det helt klart att vara en av förväntningarna.

Relaterad historia: Lindsey Vonn pratar om dokumentserier om "Greatness Code".

Och den förväntningen kommer alltid att finnas där hos Simone, så länge hon tävlar. Även efter (senaste) OS kommer det fortfarande att finnas den förväntningen, för hon har gång på gång bevisat hur vansinnigt begåvad en idrottare och en gymnast hon är.

Jag har inte ett vältrimmat öga för gymnastik, men (jag) kan se att – medalj eller inte – hon fortfarande är nivåer bortom vad någon annan kan göra. På hennes nivå kan hon inte ens få ett silver eller ett brons och ha det tillräckligt bra.

VIDEO: Mikaela Shiffrin visar upp sin drivkraft i "Passion & Purpose"

AF: Förutom dina två OS-guld har du över 70 segrar i sex skidgrenar. Är det någon som vinner som sticker ut?

Shiffrin: Det är roligt, för de segrar jag minns mest är oftast de som har varit bäst dokumenterade.

Killington (2021) känns som ett hemstadslopp för mig och det var mycket surr runt det. Jag minns verkligen det loppet som denna suddiga, galna upplevelse. Och det finns många lopp (på den platsen) jag minns eftersom hela min familj var där. Men jag fick mycket perspektiv från (Killington) och det var ett av mina bästa racingminnen.

AF: Vad är ditt nästa drag som tävlingsåkare – och i allmänhet?

Shiffrin: Mitt nästa drag som tävlingsåkare skiljer sig inte riktigt från något tidigare. Du sätter upp nya mål varje år. Det finns prestationsbaserade mål, och även personliga, värdebaserade mål som hur jag vill åka skidor, hur jag vill närma mig säsongen och bygga upp mig själv för att genomföra det.

Och mycket av det för mig just nu, om jag ska vara ärlig, är fortfarande en kamp efter min pappas bortgång. Vissa dagar är bara hemska och det stämmer inte överens med något prestationsmässigt. Jag kanske är på backen en dag och åker skidor ur mitt sinne – bättre än jag någonsin åkt skidor – och fortfarande känner mig ledsen och arg och allt det där.

Och ibland åker jag kanske mediokert men uppskattar dagen mer. Känslor stämmer inte alltid överens med prestation, och det gör ibland mål svårare att ta itu med. Att arbeta igenom det bättre är ett av mina pågående mål. Men prestationssidan av mina mål är densamma, och det handlar om att dyka upp på tävlingsdagen och utföra så gott jag kan.

Läs Fryes juniintervjuberättelse med Lindsey Vonn.

***