"Neruda On The Park" Författare Cleyvis Natera om vad vi ska göra för att skydda det vi älskar

De flesta böcker har en lugn födelse, men inte "Neruda on the Park" (Ballantine 2022). Cleyvis Nateras debutroman har basunerats ut av NBC:s "The Today Show" som en av dess "vad ska jag läsa i sommar" rekommendationer. Elle Magazine utsåg den till säsongens "måste läsa" böcker. De positiv New York Times recension kallade verket "allvarligt, provocerande" och berömde författarens stil som "uppfriskande direkt och deklarativ . . . en spegel som fångar livets dystra komedier i ett hotat samhälle.” Publikationer som The Rumpus, Electric Lit, The Millions och Lit Hub valde ut den nyligen släppta titeln som en av årets mest efterlängtade.

Handlingen kretsar kring Guerreros, en dominikansk amerikansk familj som bor i Upper Manhattans Nothar Park, och varje medlems reaktion på intrångande gentrifiering. Boken undersöker de uppoffringar människor gör för att skydda det de älskar mest.

Natera undervisar studenter i kreativt skrivande vid Fordham University. Hon har en BA från Skidmore College och en MFA från New York University. I denna fråga och svar delar författaren med sig av historien bakom att bli författare, hennes familjs reaktion på hennes roman och när hon först upptäckte Pablo Nerudas poesi.

Efter 15 års arbete med den här romanen, hur känns det att ha den utgivna boken ute i världen?

Cleyvis Natera: Jag anlände till New York City när jag var 10 år gammal från Dominikanska republiken. Jag blev först kär i att berätta historier när vi var tvungna att ringa min pappa från telefoncentraler för att han stannade kvar. Jag fick bara några minuter på mig att prata med honom om våra nya liv och förberedde mig noggrant varje gång eftersom de samtalen var dyra och vi fick bara några minuter. Det här är slutet av 80-talet i New York City.

Jag minns längtan hem och efter min pappa. Jag skulle försöka kollapsa detta enorma avstånd mellan oss. Den här boken har varit en dröm som har varit i vardande så länge, från de där tidiga dagarna på callcenter när jag försökte använda språket för att ansluta.

Sedan romanen kom ut har jag varit lycklig. Jag har jobbat som företag inom försäkringsbranschen under hela femton år som jag skrev Neruda på parken och det är viktigt för mig att folk förstår att även om man måste gå upp tidigt på morgonen och jobba långt in på natten, även om arbetet är långsamt och mödosamt, är det en givande sysselsättning att följa våra drömmar. Det är en underbar känsla att veta att läsarna kommer att få hålla i min bok, ytterligare en bekräftelse på att uthållighet är värt det.

Din bok skildrar så mycket om vikten av grannskap, familj, kvinnor och relationer. Kan du dela gadget om hur din familj har tagit emot boken?

Natera: Det här kommer att bli un escándalo för jag ska berätta sanningen för dig. "Neruda on the Park" handlar om en stadsdel och en familj som är hotad. Allra i början av boken får vi reda på att det finns en utbränd hyresrätt som har rivits och att det finns en plan för att bygga upp lyxiga lägenheter. Sedan ser vi att två huvudkaraktärer, Eusebia, som är en mycket hängiven och kärleksfull mamma, och hennes dotter, Luz, tar helt olika ställningstaganden kring vad denna förändring betyder för deras grannskap och för deras egna liv. Eusebia skapar ett plan för att öka brottsligheten i grannskapet så att nykomlingar kommer att vara rädda för att köpa in sig i den nya fastigheten. När saker och ting eskalerar och går utom kontroll ville jag att läsarna skulle fråga sig själva: vad är vi villiga att göra för att säkerställa vår överlevnad? Vad är vi villiga att göra för att skydda hemmet och de människor vi älskar mest?

På något sätt, även om boken inte var till försäljning än, en av mina tías bestämde mig för att jag hade skrivit om min mormor, som gick bort för två år sedan, i "Neruda on the Park." Min moster började ringa alla dessa människor i min familj och berättade att jag hade släpat min Abuelita genom leran. . . que yo soy una sucía . . .

Jag hade ett stopp för en boktur i Washington Heights strax efter att boken kom ut – jag växte upp mellan där och Harlem – och började skicka ut inbjudningar, för i min familj, om man inte bjuder in varje person, en efter en, kommer de inte att komma. De kommer att bli så kränkta. Jag blev mycket förvånad över att allt jag fick var radiotystnad efter att ha nått ut individuellt. Förutom en av mina fastrar svarade inte alla andra. Jag tyckte det var konstigt.

En vecka senare fick jag detta sms från en av mina tías och sa: 'Jag är väldigt förolämpad över att du har skrivit om vår mamma.' Jag var tvungen att fråga henne: 'Vad pratar du om?' Hon menade ett stycke autofiktion där jag gjorde ta vissa delar av min familjs berättelse i tjänst för en fiktiv skildring av familj i kris. Jag växte upp i ett hem där det förekom mycket våld och sexuella övergrepp. Jag hade använt delar av mitt liv för att skriva en novell som publicerades för tre år sedan. Jag vet inte ens hur hon hittade det, eller varför hon trodde att det hade något att göra med "Neruda on the Park."

Sen pratade jag med min mamma. Hon var väldigt upprörd eftersom hon trodde att jag hade släpat hennes mamma genom leran i den här boken. Och jag tänkte: "Mamma, det är inte ens vad den här boken handlar om."

Usch, det här låter väldigt smärtsamt.

Natera: Det är förödande att ett missförstånd kan hindra medlemmar av min familj från att läsa något som hedrar arvet efter kvinnlighet i min familj. Jag svarade min moster för att klargöra situationen och be om ursäkt. Det var aldrig min avsikt. . . min bok är tillägnad min Den avlidne. Min mormor, farfar och pappa dog för många år sedan. Bland inspirationspunkterna är det för att hedra dem och som en hyllning till vår kultur skrev jag den här romanen. Min Abuelita i synnerhet är väldigt viktig i mitt liv. I mina erkännanden tillbringade jag lite tid med att prata om min mormor.

När upptäckte du först poesin av Pablo Neruda, chilensk vinnare av Nobelpriset i litteratur?

Natera: Jag studerade engelsk litteratur i grundskolan och i en av mina klasser fick jag läsa några av hans kärlekssonetter. Pablo Neruda är en sådan polariserande figur. Jag älskar hans poesi. Jag läste den på spanska och engelska. Jag älskar nyansen i språket och dess skönhet. Jag älskar också vad Pablo Neruda stod för som artist. Han ansåg att konsten borde vara tillgänglig för alla. Oavsett om du är kock, läkare – eller vilket yrke du än har – ansåg han att poesi borde vara tillgängligt och alla borde kunna förstå det. Det är mycket av det jag försöker göra med mitt arbete.

Pablo Neruda är också en mycket polariserande figur eftersom han anklagades för att ha gjort några vidriga saker i sitt liv. Den här boken brottas verkligen med kvinnlighet och maskulinitet. Denna idé om skönheten i hans poesi och samtidigt några av de mer kontroversiella frågorna som dyker upp när du pratar om Pablo Neruda träffade verkligen de teman som jag ville utforska.