Rederier vägrar exportera västvärldens plastavfall – kvarts

Från och med idag (15 april), världens tredje största rederi, kommer tar inte längre emot leveranser av plastskrot på något av dess fartyg. CMA CGM:s förbud är en milstolpe i en global motreaktion mot rika nationer—särskilt USA—dumpning av plastavfall i Kina och Sydostasien.

Kina brukade vara största destinationen för plastskrot; 1992 importerade landet 72 % av allt plastavfall, som det skulle återvinna och använda i tillverkningen. Men i takt med att Kinas ekonomi har vuxit, har också dess inhemska plastavfallsproduktion ökat. Nu har landet gott om egen plast att återvinna, utan att ta emot import från utlandet.

Kina började begränsa plastimporten 2017 genom ett politiskt initiativ kallat Operation National Sword. Västländer klättrade till avleda sin plastexport till sydostasiatiska nationer som Malaysia och Indonesien, men dessa länder förbjöd eller begränsade också plastimport under 2019. Som ett resultat av dessa importrestriktioner har USA:s plastskrotsexport minskat med mer än 70 %.

Rederier lämnar plastskrotsförsändelser

När Kina och dess grannar började begränsa plastimporten, blev rederierna försiktiga med att ta emot plastskrot. Mottagande länder kan vägra att ta emot plastskrotet, vilket tvingar rederier att dumpa lasten eller bära tillbaka den där den kom ifrån. "På grund av denna ökade risk är det inte längre ekonomiskt vettigt för rederier att fortsätta transportera plast", säger Aditya Vedantam, biträdande professor i management vid University of Buffalo, som studerade inverkan av Operation National Sword om amerikansk återvinning.

De flesta av världens största rederier—maersk, MSCoch Hapag-Lloyd—slutade ta plasttransporter till Kina 2020. CMA CGM, ett franskt rederi, går ett steg längre genom att avvisa plastleveranser var som helst på jorden. Det gör att få företag är villiga att transportera plastavfall, och ännu färre länder som tar emot det i bulk. Turkiet, Kanada, Vietnam och Thailand är nu bland de största avfallsimportörerna men inför sina egna restriktioner.

USA måste skala upp inhemsk återvinning

Nu när återvinningsnav och rederier har börjat förbjuda plastimport, har länder som US måste komma på hur man tar hand om sitt eget plastavfall.

EU har anammat "utvidgat producentansvar", som tvingar företag som tillverkar plastprodukter och förpackningar att betala för återvinning eller kassering. EU har också skapat regler för att begränsa hur mycket plastförpackning företag kan använda och kräva att företag använda återvunnen plast.

Men USA ligger efter när det gäller att reglera plast och bygga de anläggningar som behövs för att återvinna den. Landet började dumpar 23 % mer plast till deponier efter att Operation National Sword trädde i kraft 2017. Statliga och lokala myndigheter är det har precis börjat anta lagar efterliknar EU-förordningar, men bara i ett fåtal jurisdiktioner. Ändå kan det senaste förbudet skapa en robust inhemsk industri för avfallet.

"Eftersom vi historiskt har utnyttjat denna förmåga att exportera vårt skrot utomlands, har vi inte investerat i minskad inhemsk källa eller ökad återvinningsinfrastruktur", säger Anja Brandon, en plastpolitisk analytiker på Ocean Conservancy. "Hur svårt det än är, alla dessa ansträngningar från andra länder och från sjöfartsindustrin [för att blockera plastexport] hjälper verkligen till att skapa incitament för oss att skapa ett avfallshanteringssystem som fungerar."