Världen kommer inte att nå nollutsläpp utan kärnkraft

Varje gång jag skriver om kärnkraft väcker det passionerade svar från läsarna. Det var verkligen fallet efter min tidigare artikel, Kärnkraft kan halvera världens koldioxidutsläpp.

Det finns alltid en kontingent som är övertygade om att allt vi behöver är solenergi. Jag tenderar att tänka på dessa människor som de "som inte har räknat". De ger massor av kvalitativa svar som "solenergi är billigare än kärnkraft" och citerar solenergins otroliga tillväxttakt.

Det är sant att solenergin ökar snabbt. Jag har faktiskt skrivit om det många gånger. Redan 2007 skrev jag Framtiden är solenergi. Jag har skrivit dussintals artiklar om ämnet sedan dess. Men vissa solenergiförespråkare försöker alltid övertyga mig om att vi inte behöver kärnkraft genom att citera fakta som jag redan känner till.

Tänk på ett av svaren på en diskussion som bröt ut på Twitter efter min tidigare artikel. Jigar Shah är chef för låneprogramkontoret vid det amerikanska energidepartementet. Han var grundaren av ett av de tidiga, framgångsrika solenergiföretagen, SunEdison. Det finns ingen större förespråkare för cleantech där ute än Jigar. Men han vet att solenergi inte kan göra det ensam, och twittrar som svar på någon som föreslog något annat:

Jigar hävdar att så snabbt som solenergin växer, kommer det inte att vara tillräckligt snabbt. Det finns ett hål som kärnkraften måste fylla. "Varje modell visar det. "

I själva verket vet Internationella energiorganet det och förutspår att vi kommer att behöva det dubbla världens kärnkraftsproduktion år 2050 för att nå nettonollenergi.

Det är skillnaden mellan någon som har tittat i detalj på siffrorna, och någon som inte har gjort det. Det är anledningen till att så många miljöorganisationer och förespråkare har kommit till slutsatsen att om vi inte har en snabbare upptrappning av kärnkraften kommer världen att fortsätta bränna kol.

Jag önskar att förnybar energi kunde göra allt. Men den största förnybara marknaden i världen tycker absolut inte det.

Kina har rullat ut mer solenergi de senaste åren än något annat land. Förra året ökade Kinas solenergi med 66 terawattimmar (TWh). Det var bra för 35 % av hela den globala ökningen av solenergi. Kinas totala solelproduktion för året - 327 TWh - var dubbelt så stor som USA, som ligger på andra plats globalt.

Men det har inte hindrat Kina från att bygga både nya koleldade kraftverk och nya kärnkraftverk. Kinas kolkonsumtion har mer än fördubblats under de senaste 20 åren. Landet står för 53.8 % av världens kolkonsumtion och förra året satte Kina ett nytt rekord för kolkonsumtion.

Men Kina har insett att solenergi - så snabbt som de lägger till det - inte kan göra allt. Det är därför Kinas kärnkraftsproduktion växer stadigt. Under det senaste decenniet var Kinas genomsnittliga årliga tillväxt i kärnkraftsproduktion 16.7 % – den mest för alla länder utom Iran. Under den tiden har Kinas kärnkraftsförbrukning ökat med 320 TWh, och de har fortfarande 21 kärnreaktorer under uppbyggnad.

Den totala globala kärnkraftsförbrukningen ökade med 148 TWh under det senaste decenniet, vilket innebär att utanför Kina har kärnkraftsförbrukningen minskat under det senaste decenniet.

Var växer kärnkraften? Nedan är de 10 länder med de snabbaste tillväxttakten för kärnkraft under det senaste decenniet.

1. Iran — 41.9 % genomsnittlig årlig tillväxt från 2011-2021
2. Kina – 16.7 %
3. Pakistan – 14.9 %
4. Argentina – 5.4 %
5. Indien – 3.1 %
6. Ryssland – 2.5 %
7. Mexiko – 1.7 %
8. Tjeckien – 0.8 %
9. Belgien – 0.5 %
10. Slovakien – 0.2 %

Den globala tillväxten är anemiska 0.5 %. I USA, som fortfarande är världens största marknad för kärnkraft med en andel på 29 % globalt, har kärnkraftsproduktionen minskat med 0.2 % i genomsnitt under det senaste decenniet. Europeiska unionen såg en ännu större nedgång, med 1.3 % per år.

EU är totalt sett beroende av kärnkraft för 11 % av sin primärenergiförbrukning. För USA är den siffran 8.0 % (detta är för all energiförbrukning). Däremot är Asien och Stillahavsområdet, som är den region som är ansvarig för de flesta av världens koldioxidutsläpp, bara beroende av kärnkraft för 2.4 % av sin primära energiförbrukning.

Kan Asien och Stillahavsregionen fortsätta att utvecklas med förnybar energi som försörjer huvuddelen av den nya energiefterfrågan? Med tanke på den snabba ökningen av den totala energiefterfrågan i regionen verkar det mycket osannolikt att förnybara energikällor ensamma kan möta efterfrågan. De senaste åren har detta lett till en stor ökning av förbrukningen av fossila bränslen i dessa regioner.

Mer kärnkraft i utvecklingsregioner skulle kunna bidra till att tillgodose växande energibehov utan en fortsatt explosion av regionens koldioxidutsläpp. Men världen behöver säkra kärnreaktorkonstruktioner, effektiva lösningar för avfallshantering och mer politiskt stöd.

I nästa artikel kommer jag att förmedla resultat på alla dessa fronter från ett samtal jag nyligen hade med Dr Kathryn Huff, biträdande sekreterare för kärnenergikontoret.