För att vinna NBA-titeln kommer The Phoenix Suns att trotsa konventionen

Nyckeln till Chris Pauls livslängd och hans förmåga att överskrida generationsskiften i NBA:s spelstil under loppet av hans långa karriär har inte varit att anpassa sig till hur han spelar. Istället har det varit tvärtom; att fortsätta göra det han är bäst på trots grupptänket.

Det är allmänt känt att en nyckelutveckling i NBA-brott under det senaste decenniet plus har varit en omvärdering av skottvärden, och i synnerhet, som ett direkt resultat av det, en markant och avsiktlig minskning av frekvensen av skott i mellanregistret. När väl inställningen började få fäste att ett 35 % trepoängsskott var mer värdefullt än en tvåa på 40 % mellanslag – vilket verkar så uppenbart i efterhand – sköt profiler runt ligan därefter förändrats till oigenkännlighet, och ligan flyttade in i ett rike där många frontcourtspelare tog nästan aldrig en middy alls.

Den kunskapen förvrängs dock ofta till en missuppfattning om att mellanslag är dåliga och alltid bör undvikas. Så är inte fallet. Endast dåliga midrangers, de med dåligt förväntat skottvärde, ska utrotas. Spelare kan och bör ta dem om de är tillräckligt bra på dem. Och det är Chris Paul definitivt tillräckligt bra på dem.

Sannolikt är han med all sannolikhet världens bästa.

På pull-up tvåpoängare skjuter Paul kolossala 54.1 % och gör det på 6.5 försök per match, ligans tredje bästa effektivitet på sjunde flest försök. För jämförelsesyften skjuter DeMar DeRozan, hyllad mellanklassgeni, 49.8 % på 11.9 försök per match, medan Paul Georges 6.3 försök per match ser honom bara nå 39.3 %. Från 10 till 14 fot ut, skjuter Paul rejäla 56.9 %, näst efter Richaun Holmes, och bara Kevin Durant, CJ McCollum, LaMarcus Aldridge och Trae Young kan bäst sina 53.9% skjuta från 14-19 fot. Som en kombination av volym och effektivitet är Paul en oöverträffad backcourt-guru i mellanklassen.

Utöver detta tar han med sig sitt team. Två andra solar rankas nära toppen av ligan i mellanregistret och det är inte en slump att de är solarnas andra och tredje stjärnor. Den förbättrade DeAndre Ayton är bara strax bakom Paul från 10-14 fot med 55.9 %, tillsammans med 44.8 % från 14-19. Över båda banorna skjuter Devin Booker 46.7 %, tillsammans med 45.9 % mer mellan 20 fot och trepunktslinjen. Och med både Cameron Payne och Mikal Bridges som också slår över 50 % från mellan 10-14 fot, har Suns tre av NBA:s bästa målskyttar från det området, ett område som mycket av resten av ligan undviker.

Detta är inte en nyhet eller en bekvämlighet, utan en taktisk fördel, och en som börjar med Paul. Han har inte storleken eller sprängningen för att ta sig bortom försvarare genom enbart verktyg, eller för att komma till kanten och avsluta ovanför trafiken när han väl är där. Men vad han har är ett idiotsäkert handtag som förkroppsligar stil framför substans, hantverk, list, timing, beslutsfattande, balans, tålamod, erfarenhet och vision.

Genom att spela på det här sättet blir Paul missmatchen. Det fyrdubbla hotet, utan verktygen – det faktum att han kan göra det mot alla slags försvarare och försvar innebär att hans lag aldrig är ur ett besittning när han är inne. Trepunktsskytte kallas ofta "golvavstånd" som en synonym , vilket är teoretiskt vettigt, eftersom försvarare måste täcka mer mark ju längre ut oppositionen placeras, men Paul sträcker golvet genom att göra varje område av det till ett hot. Inte bara genom sina egna poäng, utan genom sitt lag, skapa effektiva blickar från de ineffektiva områdena.

Efter att ha postat ett rekord på 64-18 – vilket skulle ha varit 65-17 om de inte körde ut på bänken senast – var Suns det överlägset bästa laget under grundserien. De har en enorm chans till sina andra raka NBA-finaler och kanske till sina första NBA-mästerskap någonsin. Och om de gör det blir det delvis genom att gå emot grammet. Det kan du göra om du är tillräckligt bra.