Redan 2005 "nynnade världsekonomin på". Världstillväxten i energiförbrukning per capita ökade med 2.3 % per år under perioden 2001–2005. Kina hade lagts till i Världshandelsorganisationen i december 2001, vilket ökade efterfrågan på alla typer av fossila bränslen. Det fanns också en bubbla på den amerikanska bostadsmarknaden, orsakad av låga räntor och lösa garantikrav.
Figur 1. Världens primärenergiförbrukning per capita baserat på BP 2022 Statistical Review of World Energy.
Problemet 2005, liksom nu, var inflationen i energikostnaderna som slog igenom till inflationen i allmänhet. Inflationen i livsmedelspriserna var särskilt ett problem. Federal Reserve valde att åtgärda problemet genom att höja Federal Funds ränta från 1.00 % till 5.25 % mellan 30 juni 2004 och 30 juni 2006.
Nu står världen inför ett helt annat problem. Höga energipriser förs över till livsmedelspriserna och inflationen i allmänhet. Men den underliggande trenden i energiförbrukningen är mycket annorlunda. Tillväxttakten i världens energiförbrukning per capita var 2.3 % per år under perioden 2001 till 2005, men energiförbrukningen per capita för perioden 2017 till 2021 tycks vara något krympande kl. minus 0.4 % per år. Världen verkar redan vara på gränsen till lågkonjunktur.
Federal Reserve verkar använda en liknande räntestrategi nu, under mycket olika omständigheter. I det här inlägget ska jag försöka förklara varför jag inte tror att detta tillvägagångssätt kommer att ge det önskade resultatet.
[1] Räntehöjningarna 2004 till 2006 ledde inte till lägre oljepriser förrän efter juli 2008.
Det är lättast att se effekten (eller avsaknaden av sådan) av stigande räntor genom att titta på de genomsnittliga månatliga oljepriserna i världen.
Figur 2. Genomsnittliga månatliga Brent-spotoljepriser baserat på data från US Energy Information Administration. Den senaste månaden som visas är juli 2022.
Den amerikanska centralbanken började höja målräntorna i juni 2004 när det genomsnittliga Brent-oljapriset endast var 38.22 USD per fat. Dessa räntor slutade stiga i slutet av juni 2006, då oljepriset i genomsnitt låg på 68.56 dollar per fat. Oljepriset på denna bas nådde så småningom 132.72 dollar per fat i juli 2008. (Alla dessa belopp är i dollar för dagen, snarare än att justeras för inflation.) Det högsta priset var alltså över tre gånger priset i juni 2004, då US Federal Reserve fattade beslutet att börja höja målräntorna.
Baserat på figur 2 (inklusive mina anteckningar om tidpunkten för räntehöjningen) skulle jag dra slutsatsen att höjningen av räntorna inte fungerade särskilt bra för att få ner oljepriset när det prövades under perioden 2004 till 2006. Naturligtvis växte ekonomin snabbt då. Den snabba tillväxten i ekonomin ledde sannolikt till det mycket höga oljepriset som visades i mitten av 2008.
Jag förväntar mig att resultatet av att US Federal Reserve höjer räntorna nu, i en världsekonomi med låg tillväxt, kan bli helt annorlunda. Världens skuldbubbla kan komma att poppa, vilket leder till en värre situation än finanskrisen 2008. Indirekt skulle både tillgångspriserna och råvarupriserna, inklusive oljepriserna, tendera att falla mycket lågt.
Analytiker som ser på situationen ur strikt ett energiperspektiv tenderar att missa ekonomins sammanlänkade karaktär. Faktorer som energianalytiker förbiser (särskilt skuld som blir omöjlig att betala tillbaka när räntorna stiger) kan leda till ett resultat som är i stort sett det motsatta resultatet av standarduppfattningen. Den typiska uppfattningen för energianalytiker är att låg oljetillgång kommer att leda till mycket höga priser och mer oljeproduktion. I dagsläget förväntar jag mig att resultatet kan bli närmare det motsatta: Oljepriset kommer att falla på grund av ekonomiska problem som de högre räntorna medför, och dessa lägre oljepriser leder till ännu lägre oljeproduktion.
[2] Syftet med att den amerikanska centralbanken höjde målräntorna var att plana ut tillväxttakten i världsekonomin. Om man ser tillbaka på figur 1 var ökningen av energiförbrukningen per capita mycket lägre efter den stora lågkonjunkturen. Jag tvivlar på att vi nu 2022 vill ha ännu lägre tillväxt (verkligen mer krympning) i energiförbrukningen per capita för kommande år.*
Om man tittar på figur 1 har tillväxten i energiförbrukningen per capita varit mycket långsam sedan den stora lågkonjunkturen. En person undrar: Vad är poängen med att regeringar och deras centralbanker trycker ner världsekonomin, nu 2022, när världsekonomin redan knappt kan upprätthålla internationella försörjningslinjer och tillhandahålla tillräckligt med diesel för alla världens lastbilar och jordbruksutrustning ?
Om världsekonomin pressas nedåt nu, vad skulle resultatet bli? Skulle vissa länder i framtiden inte ha råd med fossila energiprodukter? Detta kan leda till problem både med att odla och transportera mat, åtminstone för dessa länder. Skulle hela världen drabbas av en stor kris av något slag, som en finanskris? Världsekonomin är ett självorganiserande system. Det är svårt att förutse exakt hur situationen skulle se ut.
[3] Medan tillväxttakten i energiförbrukningen per capita var mycket lägre efter 2008, studsade priset på råolja snabbt tillbaka till över 120 USD per fat i inflationsjusterade priser.
Figur 3 visar att oljepriserna omedelbart studsade upp igen efter den stora lågkonjunkturen 2008-2009. Quantitative Easing (QE), som den amerikanska centralbanken inledde i slutet av 2008, hjälpte energipriserna att skjuta upp igen. QE bidrog till att hålla regeringarnas upplåningskostnader låga, vilket gjorde det möjligt för regeringar att ha större underskott än vad som annars skulle ha varit möjligt utan att räntorna stigit. Dessa högre underskott ökade efterfrågan på råvaror av alla slag, inklusive olja, vilket höjde priserna.
Figur 3. Genomsnittligt årligt oljepris inflationsjusterat oljepris baserat på data från BP:s 2022 Statistical Review of World Energy. De visade beloppen är Brent-ekvivalenta spotpriser.
Diagrammet ovan visar genomsnittliga årliga Brent-oljepriser fram till 2021. Diagrammet ovan visar inte 2022 års priser. Det nuvarande priset på Brentolja är cirka 91 dollar per fat. Så oljepriserna idag är lite högre än de har varit nyligen, men de är inte alls lika höga som de var under perioden 2011 till 2013 eller i slutet av 1970-talet. Den extrema reaktionen vi ser är mycket märklig. Problemet verkar vara mycket mer än oljepriserna i sig.
[4] Höga priser under perioden 2006–2013 möjliggjorde en ökning av okonventionell oljeproduktion. Dessa höga oljepriser bidrog också till att den konventionella oljeproduktionen inte föll efter 2005.
Det är svårt att hitta detaljer om den exakta mängden okonventionell olja, men vissa länder är kända för sin okonventionella oljeproduktion. Till exempel har USA blivit ledande inom utvinning av tät olja från skifferformationer. Kanada producerar också lite stram olja, men man producerar också en hel del mycket tung olja från oljesanden. Venezuela producerar en annan typ av mycket tung olja. Brasilien producerar råolja från havets saltlager, ibland kallad råolja för salt. Dessa okonventionella typer av extraktion tenderar att vara dyra.
Figur 4 visar världens oljeproduktion för olika kombinationer av länder. Den översta raden är den totala världens råoljeproduktion. Den nedersta grå linjen ungefärligger världens totala konventionella oljeproduktion. Okonventionell oljeproduktion har ökat sedan till exempel 2010, så denna approximation är bättre för åren 2010 och efterföljande år på diagrammet än för tidigare år.
Figur 4. Rå- och kondensatoljeproduktion baserad på internationella data från US Energy Information Administration. De nedre raderna subtraherar hela mängden råolje- och kondensatproduktion för de listade länderna. Dessa länder har betydande mängder okonventionell oljeproduktion, men de kan också ha viss konventionell produktion.
Av detta diagram framgår det att världens konventionella oljeproduktion planade ut efter 2005. Vissa människor (ofta kallade "Peak Oilers") var oroliga för att konventionell oljeproduktion skulle nå en topp och börja minska, med början strax efter 2005.
Det som verkar ha hindrat produktionen från att falla efter 2005 är den kraftiga ökningen av oljepriserna under perioden 2004 till 2008. Figur 3 visar att oljepriserna var ganska låga mellan 1986 och 2003. När oljepriserna började stiga 2004 och 2005 fann oljebolagen att de hade tillräckligt med intäkter för att de skulle kunna börja använda mer intensiva (och dyra) utvinningstekniker. Detta gjorde att mer olja kunde utvinnas från befintliga konventionella oljefält. Naturligtvis sätter fortfarande minskande avkastning in, även med dessa mer intensiva tekniker.
Dessa minskande avkastningar är förmodligen en viktig orsak till att konventionell oljeproduktion började falla 2019. Indirekt bidrog sannolikt minskande avkastning till nedgången 2020 och att oljeförsörjningen misslyckades med att återhämta sig till sin 2018 (eller 2019) nivå i 2021.
[5] Ett bättre sätt att se på världens råoljeproduktion är per capita eftersom världens behov av råolja beror på världens befolkning.
Alla i världen behöver fördelen med råolja, eftersom råolja används i jordbruk och för att transportera varor av alla slag. Alltså ökar behovet av råolja med befolkningsökningen. Jag föredrar att analysera råoljeproduktionen per capita.
Figur 5. Råoljeproduktion per capita baserad på internationella data per land från US Energy Information Administration.
Figur 5 visar att på en per capita-basis började den konventionella råoljeproduktionen (grå nedersta raden) att minska efter 2005. Det var först med tillsats av okonventionell olja som råoljeproduktionen per capita kunde ligga på en ganska nivå mellan 2005 och 2018 eller 2019.
[6] Okonventionell olja, om den analyseras av sig själv, verkar vara ganska priskänslig. Om politiker överallt vill hålla nere oljepriserna kan världen inte räkna med att utvinna särskilt mycket av den enorma mängd okonventionella oljeresurser som verkar finnas tillgängliga.
Figur 6. Råoljeproduktion baserad på internationella data från US Energy Information Administration för vart och ett av de visade länderna.
På figur 6 faller råoljeproduktionen under 2016 och 2017 och även under 2020 och 2021. Både 2016 och 2020 sjunker är relaterade till lågt pris. De fortsatt låga priserna under 2017 och 2021 kan spegla uppstartsproblem efter ett lågt pris, eller så kan de spegla skepsis mot att priserna kan hålla sig tillräckligt höga för att göra fortsatt utvinning lönsam. Kanada verkar visa liknande nedgångar i sin oljeproduktion.
Venezuela visar ett ganska annorlunda mönster. Information från US Energy Information Administration nämner att landet började få stora problem när världsoljepriset började falla 2014. Jag är medveten om att USA har haft sanktioner mot Venezuela de senaste åren, men det verkar som om dessa sanktioner ligger nära relaterat till Venezuelas oljeprisproblem. Om Venezuelas mycket tunga olja verkligen kunde utvinnas med lönsamhet, och producenterna av denna olja kunde beskattas för att tillhandahålla tjänster åt Venezuelas folk, skulle landet inte ha de många problem som det har idag. Landet behöver sannolikt ett pris mellan $200 och $300 per fat för att tillåta tillräckliga medel för utvinning plus tillräckliga skatteintäkter.
Brasiliens oljeproduktion verkar vara relativt stabilare, men tillväxten har varit långsam. Det har tagit många år att få upp sin produktion till 2.9 miljoner fat per dag. Det finns också en viss oljeproduktion före salt som just nu börjar i Angola och andra länder i Västafrika. Denna typ av olja kräver hög teknisk expertis och importerade resurser från hela världen. Om världshandeln vacklar kommer sannolikt även denna typ av oljeproduktion att vackla.
En stor del av världens oljereserver är okonventionella oljereserver, av en eller annan typ. Det faktum att stigande oljepriser är ett verkligt problem för medborgarna gör att dessa okonventionella reserver sannolikt inte kommer att utnyttjas. Istället kan vi ha att göra med ett allvarligt bristande utbud av produkter som vi behöver för att driva vår ekonomi, inklusive dieselolja och flygbränsle.
[7] Figur 1 i början av detta inlägg indikerade fallande primär energi konsumtion per capita. Detta problem sträcker sig till mer än olja. På en per capita-basis minskar både kol- och kärnenergiförbrukningen.
Praktiskt taget ingen ägnar någon uppmärksamhet åt kolförbrukningen, men detta är bränslet som gjorde att den industriella revolutionen kunde starta. Det är rimligt att förvänta sig att sedan världsekonomin började använda kol först, kan det vara den första att ta slut. Figur 7 visar att världens kolkonsumtion per capita nådde en topp 2011 och har minskat sedan dess.
Figur 7. Världens kolkonsumtion per capita, baserat på data från BP:s 2022 Statistical Review of World Energy.
Många av oss har hört talas om Aesops fabel, Räven och druvorna. Enligt Wikipedia, "Berättelsen handlar om en räv som försöker äta druvor från en vinstock men inte kan nå dem. I stället för att erkänna nederlag, säger han att de är oönskade. Uttrycket "sura druvor" kommer från denna fabel."
När det gäller kol får vi veta att kol är oönskat eftersom det är mycket förorenande och höjer CO2-nivåerna. Även om dessa saker är sanna, har kol historiskt sett varit mycket billigt, och detta är viktigt för människor som köper kol. Kol är också lätt att transportera. Det skulle kunna användas som bränsle istället för att hugga ner träd och på så sätt hjälpa lokala ekosystem. De negativa saker som vi får höra om kol är sanna, men det är svårt att hitta ett lämpligt och billigt substitut.
Figur 8 visar att världens kärnenergi per capita också sjunker. Till viss del har dess fall stabiliserats sedan 2012 eftersom Kina och några andra "utvecklingsländer" har lagt till kärnkraftskapacitet, medan utvecklade länder i Europa har tenderat att ta bort sina befintliga kärnkraftverk.
Figur 8. Världens kärnkraftsförbrukning per capita, baserat på data från BP:s 2022 Statistical Review of World Energy. Beloppen baseras på mängden fossila bränslen som denna el teoretiskt sett skulle ersätta.
Kärnenergi är förvirrande eftersom experter verkar vara oense om hur farliga kärnkraftverk är på lång sikt. Ett bekymmer gäller korrekt omhändertagande av använt bränsle efter dess användning.
[8] Världen verkar befinna sig i en svår tid nu eftersom vi inte har några bra alternativ för att åtgärda vår fallande energiförbrukning per capita-problem, utan att kraftigt minska världens befolkning. De två alternativen som verkar vara tillgängliga verkar båda vara mycket dyrare än vad som är möjligt.
Det finns två alternativ som verkar vara tillgängliga:
[A] Uppmuntra stora mängder fossilbränsleproduktion genom att uppmuntra mycket höga priser på fossila bränslen. Med så höga priser, säg 300 dollar per fat för olja, skulle okonventionell råolja vara tillgänglig i många delar av världen. Okonventionellt kol, som det under Nordsjön, skulle också finnas tillgängligt. Med tillräckligt höga priser skulle naturgasproduktionen kunna höjas. Denna naturgas skulle kunna fraktas som flytande naturgas (LNG) runt om i världen till en hög kostnad. Dessutom skulle många bearbetningsanläggningar kunna byggas, både för att underkyla naturgasen så att den kan fraktas runt om i världen och för återförgasning, när den anländer till sin destination.
Med detta tillvägagångssätt skulle matkostnaderna bli mycket höga. En stor del av världens befolkning skulle behöva arbeta inom livsmedelsindustrin och inom fossilbränsleproduktion och sjöfart. Med dessa prioriteringar skulle medborgarna inte ha tid eller pengar till det mesta vi köper idag. De hade förmodligen inte råd med ett fordon eller ett fint hem. Regeringar skulle behöva krympa i storlek, med det vanliga resultatet blir en regering av en lokal diktator. Regeringar skulle inte ha tillräckliga medel för vägar eller skolor. CO2-utsläppen skulle vara mycket höga, men detta skulle sannolikt inte vara vårt största problem.
[B] Försök att elektrifiera allt, inklusive jordbruket. Öka vind och sol kraftigt. Vind och sol är mycket intermittent, och deras intermittens stämmer inte överens med mänskliga behov. I synnerhet är världens stora behov av värme på vintern, medan solenergi kommer på sommaren. Det går inte att spara till vintern med dagens teknik. Lägg enorma summor och resurser på elledningar och batterier för att försöka komma till rätta med dessa problem. Försök att hitta substitut för de många saker som fossila bränslen ger idag, inklusive asfalterade vägar och kemikalier som används inom jordbruket och inom medicin.
Vattenkraft är också en förnybar form av elproduktion. Det kan inte förväntas öka mycket eftersom det för det mesta redan har byggts ut.
Figur 9. Världsförbrukning av vattenkraft per capita, baserat på data från BP:s 2022 Statistical Review of World Energy.
Även om den ökade kraftigt, skulle vind- och solelproduktion sannolikt vara grovt otillräcklig i sig för att försöka driva någon form av ekonomi. Som ett minimum skulle naturgas, till mycket hög kostnad, transporterad som LNG runt om i världen, sannolikt behövas dessutom. En enorm mängd batterier skulle behövas, vilket skulle leda till en brist på material. Det skulle behövas enorma mängder stål för att tillverka nya elektriska maskiner för att försöka ersätta nuvarande oljedrivna maskiner. En övergång på minst 50 år skulle sannolikt behövas.
Jag är tveksam till att detta andra tillvägagångssätt skulle vara genomförbart inom någon rimlig tidsram.
[9] Slutsats. Figur 1 tycks antyda att världsekonomin går mot en orolig tid framöver.
Världsekonomin är ett självorganiserande system, så vi kan inte veta exakt vilken form förändringar kommer att ta under de närmaste åren. Ekonomin kan förväntas krympa tillbaka i ett ojämnt mönster, där vissa delar av världen och vissa klasser av medborgare, som arbetare kontra äldre, klarar sig bättre än andra.
Ledare kommer aldrig att berätta för oss att världen har en energibrist. Istället kommer ledare att berätta för oss hur hemska fossila bränslen är, så att vi blir glada över att ekonomin tappar användningen. De kommer aldrig att berätta för oss hur värdelösa intermittent vind och sol är för att lösa dagens energiproblem. Istället kommer de att få oss att tro att en övergång till fordon som drivs med el och batterier är precis runt hörnet. De kommer att berätta för oss att världens värsta problem är klimatförändringarna, och att vi genom att arbeta tillsammans kan gå bort från fossila bränslen.
Hela situationen påminner mig om Aesops fabler. Systemet sätter en "bra snurr" på alla skrämmande förändringar som sker. På så sätt kan ledare övertyga sina medborgare om att allt är bra när det faktiskt inte är det.
ANMÄRKNINGAR
*Om den amerikanska centralbanken höjer sin målränta tvingas centralbanker i andra länder runt om i världen att vidta liknande åtgärder om de inte vill att deras valutor ska falla i förhållande till den amerikanska dollarn. Länder som inte höjer sina målräntor tenderar att bli straffade av marknaden: Med en fallande valuta tenderar de lokala priserna på olja och andra råvaror att stiga eftersom råvaror prissätts i amerikanska dollar. Som ett resultat tenderar medborgare i dessa länder att möta ett värre inflationsproblem än de annars skulle ställas inför.
Det land som har den största höjningen av sin målränta kan i teorin vinna, i vad som mer eller mindre är en konkurrens om att flytta inflationen någon annanstans. Denna konkurrens kan dock inte pågå i det oändliga, eftersom varje land i viss mån är beroende av import från andra länder. Om länder med de svagare ekonomierna (dvs de som inte har råd att höja räntorna) slutar producera nödvändiga varor för världshandeln tenderar det att få världsekonomin att falla.
Att höja räntorna ökar också sannolikheten för insolventa skulder, och dessa fallissemang kan vara ett stort problem, särskilt för banker och andra finansiella institutioner. Med högre räntor blir pensionsfinansieringen mindre tillräcklig. Företag av alla slag tycker att nyinvesteringar är dyrare. Många företag kommer sannolikt att krympa eller misslyckas helt. Dessa indirekta effekter är ytterligare ett sätt för världsekonomin att misslyckas.
Av Gail Tverberg
Fler toppläsningar från Oilprice.com:
Källa: https://finance.yahoo.com/news/today-energy-crisis-unlike-anything-000000959.html