"Triangle of Sadness" är det roligaste du kommer att ha på bio i år, möjligen någonsin

På grund av sin smarta marknadsföring över sociala medier som har väckt mycket nyfikenhet på sistone om det nya Triangel av sorg film, bestämde jag mig för att delta i en öppningskväll i Los Angeles. Med en utsåld skara bestående av ett gäng främlingar som söker en trevlig tid, kan jag med säkerhet säga att jag aldrig i mitt liv har sett en biograf utbryta med så konsekvent upprörande skratt genom hela filmen förrän nu.

Manus och regisserad av svensk filmare Ruben Östlund, Triangel av sorg kretsar kring en vilt påkostad kryssningsutflykt fylld med superrika gäster och olika nivåer av besättningsmedlemmar ombord, som effektivt sätter strålkastarljuset på de mycket tydliga skillnaderna mellan klasssystem som vi i samhället ofta ser. När besynnerliga missöden börjar uppstå, både stora och små, bevittnar filmbesökare snart elitens gradvis brutala bortgång, från en "jag säljer skit" gödselmagnat till en supermodell som påverkar sociala medier.

När jag bevittnade den överväldigande tillfredsställelsen av biobesökare som gick ut från teatern efter att ha sett Triangel av sorg medan de fortsatte att entusiastiskt prata om filmen med de som följde med dem, långt efter att sluttexterna rullats, bestämde jag mig för att kontakta författaren/regissören Östlund för att bättre förstå detta uppfriskande originella berättande och lära mig om dess filmskapandeprocess från denna filmiska hjärna.

För det första, hur kom filmens titel till? Det finns en scen tidigt som involverar en casting-regissör som berättar för en manlig modell på audition (spelad briljant av Hollywood-skådespelare på uppgång och en av filmens stjärnor, Harris Dickinson) att inte använda sin "triangel of sadness" när han demonstrerar sin landningsbana. Men jag visste att det måste finnas mer i historien för att kunna välja den frasen som titeln över de oändliga andra alternativen han kunde ha valt.

Östlund berättar för mig: ”Det var min frus vän som åt en middag med någon, som en första dejt eller något. Den här killen berättar för min frus vän Jag kan säga att du har en djup "triangel av sorg" – vilken typ av problem har du gått igenom? Hon vet inte vad det är och han pekar mellan hennes ögonbryn. Han går Ingen fara, vi kan fixa det med botox på 15 minuter. På svenska heter det 'besvärsrynka' eftersom du har det på grund av besvär och att om du fixar din yta så ska du ta itu med problemet. Det är bara något med det, som säger något om vår tid, antar jag.”

Även om Östlund kan verka ny på filmscenen för vissa amerikanska biobesökare, har han faktiskt gjort en handfull långfilmer tidigare Triangel av sorg, Inklusive The Square, Force Majeure och Oavsiktlig. Eftersom jag var visionären i denna senaste fiktiva värld undrade jag hur han från början fick idén till denna ganska okonventionella Triangel av sorg berättelse.

– Återigen är det tillbaka till min fru för när jag träffade henne fick jag veta att hon jobbar som modefotograf, fortsätter Östlund. "Jag blev nyfiken på modebranschen och jag ville höra henne berätta saker från insidan. Du har ett visst slags yttre perspektiv på det och det är lite läskigt, den där branschen, men du attraheras också av den – aspekten av att vara attraherad av skönhet, men hon berättade ganska många intressanta saker för mig. Så det var utgångspunkten."

Med en mångsidig och begåvad ensemblebesättning som leder vägen på skärmen, inklusive Woody Harrelson från Amerika, Dickinson från England, sen Charlie Dean från Sydafrika, Dolly De Leon från Filippinerna, Vicki Berlin från Danmark, Zlatko Burić från Kroatien, Sunnyi Melles från Luxemburg och så vidare, jag var nyfiken på om det var viktigt för Östlund och hans Triangel av sorg förproduktionsteam för att ta med en mängd olika aktörer från hela världen till detta projekt.

Östlund avslöjar, "Jag försökte verkligen noggrant att hitta rätt skådespelare för rollen. Jag ville skapa en ensemble som var en färgpalett, som riktigt rik. Vi skämtade lite när vi startade upp projektet och jag sa Okej, vi ska skapa Real Madrid, fotbollslaget. Vi kommer att ta de bästa spelarna och skapa som 11 fantastiska ensemble [skådespelare] som vi tycker om att titta på."

Vad Triangel av sorg utan tvekan bäst är att kasta obscena rikedomar och privilegier på huvudet, skapa en berättelse där makt och social hierarki snabbt kan växlas när de mest oväntade ögonblicken av överlevnad inträffar. Så eftersom jag var den här filmens verkliga "kapten" undrade jag vad Östlund hoppas att publiken kommer att ta ifrån sig mest av att se Triangel av sorg.

– Jag tror att vi lever i en tid där vi är så besatta av individen, fortsätter Östlund. "Vi försöker förklara allt från individerna. Vi försöker alltid hitta den bra och den onde, även i nyhetsrapportering. Jag ville kunna identifiera mig med alla karaktärer, även vapenhandlare, och jag ville göra dem trevliga. Jag tror att jag hellre ville visa att det är upplägget av situationen som deras handlingar kommer ifrån. Det tar tillbaka som sociologi som en medvetenhet om när vi ser på världen.”

Triangel av sorg filmade en majoritet av sin produktion på plats i Grekland och som Östlund öppet delar, imiterade livet något konst på inspelningsplatsen av hans film, när oförutsedda hinder uppstod mitt under produktionen.

– Jo, vi fotograferade under pandemin, så om du frågade producenterna skulle de definitivt säga att det skapade ett enormt stresselement, säger Östlund. "Vi gjorde över 1,200 20 Covid-tester och alla var negativa, så [vi hade] extremt tur. Vi var tvungna att lägga ner produktionen två gånger. I den första vågen av pandemin spelade vi in ​​alla dessa "kasta upp"-scener och det var en konstig känsla att göra det eftersom alla var rädda för att höra någon börja hosta och göra sådana saker. Vi var också på uppsättningen som gungade, så vi hade en kardan som gungade som XNUMX grader åt båda hållen. Besättningen hade att göra med sjösjuka, så vi hade sjösjuka piller. Inte alla av oss men några av oss var tvungna att vara sjuka av sjösjukan."

Lyckligtvis kunde Östlund och hans produktionsteam klara stormen och slutföra filmningen, där projektet gick över till efterproduktionsredigeringsfasen. Jag är känd för att ofta välja att även ta på sig en redigeringsroll på sina filmer, även med sitt hängivna författar- och regiansvar, och jag frågade Östlund varför han väljer att ha en så aktiv hand i att redigera materialet till dess slutprodukt.

Östlund svarar, ”Jag tror att det är så många idéer som dyker upp under alla de olika delarna av att göra en film. Så när du skriver händer en sak. När du castar får du nya idéer. När du fotograferar får du nya idéer – och när du är med i redigeringen får du fler idéer. Jag har jobbat mycket med grafisk design och Photoshop och så vidare. Jag kan göra några specialeffekter, så jag kan faktiskt prova saker. Till exempel lade jag till flugor i en av scenerna. Sedan sitter jag och redigerar flugor i fyra veckor (skrattar) och du kan inte be någon annan att göra det om du bara provar något. Du skulle aldrig ha råd med det, men när jag gör det kan jag verkligen lägga tid och redigering på det."

Tillbaka i maj Triangel av sorg hade världspremiär på den 75:e filmfestivalen i Cannes och vann den prestigefyllda Guldpalmen, ett pris som Östlund fått två gånger nu – första gången 2017 i Cannes för sin tidigare film The Square.

När han pratar om sin festivalupplevelse i år säger Östlund: ”För mig har Cannes alltid varit en dröm som filmskapare att få presentera sina filmer där. Det är där mina hjältar har presenterat sina filmer och filmerna som jag blivit inspirerad av, men det fanns en punkt där det kändes som att det blev lite för arthouse-biograf, den europeiska industrin. Jag ville ta in det mer vilda, underhållande sättet – samtidigt vara tankeväckande. Jag är verkligen, verkligen glad att Cannes erkände denna [film].”

Efter framgångarna i Cannes, NEON erhållit filmdistributionsrättigheterna Triangel av sorg i Nordamerika, som startade en våg av kreativ marknadsföring med iögonfallande affischer, en spännande trailer och mer för att locka västerländsk publik att vilja avslöja sanningen bakom dessa märkliga teasers.

"Jag älskar NEON", uttrycker Östlund. "De har roligt när de jobbar och du kan se, du ser det, de olika sakerna som de gör – den sociala mediedelen och så vidare. De har kommit på bra idéer på ett lekfullt och roligt sätt. Samtidigt försöker vi vara trogna mot ämnet och jag tycker verkligen att de påpekar filmens satir och komedi i marknadsföringen.”

As Triangel av sorg öppnar teatraliskt i fler städer över hela USA och världen i stort, jag undrade vilka positiva reaktioner från såväl kritiker som allmänheten som har stuckit ut mest för Östlund hittills.

Han säger, "Vi var på en pressvisning, med pressen i Cannes, och det var en person som stod upp och skrek Det här är bio! Jag känner att för att skapa något som folk lämnar sina skärmar hemma måste folk ha en upplevelse i rummet där de går på teater och det är bara något som vi har siktat på. Vi kan säga att människor får starka erfarenheter av filmen och det gör mig bara så glad.”

Så mycket som Triangel av sorg skulle och borde falla under dess värdiga prestation av kategorin "komedi", det finns delar av filmen där till och med publiken känner sig sliten när de borde fortsätta skratta och när de mer borde sympatisera med omständigheterna som dessa medmänniskor befinner sig i , oavsett förmögenhet och status. Jag bestämde mig för att fråga Östlund om denna inre moralkonflikt för ens biobesökare var avsiktlig när han först brainstormade det här manuset.

– Ja, jag tror att det kommer från inspiration som jag har fått från andra filmskapare, fortsätter Östlund. "Vad ska jag ha för reaktion på det här? Det får mig att tänka mycket mer och vara mer på tårna. Så om en film kan gå i en viss riktning där det helt plötsligt finns en tipppunkt och det är upp till mig som individ att faktiskt ta ställning och reagera på det, då tror jag att koncentrationen är mycket starkare i publiken .”

Efter dess stora lovord i Cannes i år och en växande lista över filmhus som kommer med Triangel av sorg in på sina biografer för att upplevas på bioduken, avslutade jag vårt samtal med att undra vad Östlund planerar att göra härnäst med sitt filmiska berättande och om han har något intresse av att arbeta närmare Hollywood i framtiden.

"Jag har mitt eget produktionsbolag [Plattformsproduktion] som jag springer tillsammans med en av mina bästa vänner, Erik [Hemmendorff]. Vi träffades på filmskolan. Vi har jobbat i 20 år nu. Vi producerar tillsammans med ett franskt företag. Denna långsiktiga relation är så viktig för mig eftersom vi också bygger upp en relation till distributörerna. Vi vill vara lojala mot distributörer eftersom de har varit lojala mot mig när jag har gjort filmer som kanske har varit mindre framgångsrika på bio, så jag tror att det är en resa som jag vill dela med människorna som jag har startat den här resan .”