Den turkiska liran kraschade från 8 i september 2021 till 18 TRY per dollar. Ett dyk till 10 gjorde att den studsade till 14, och sedan dess har den gradvis sjunkit men har nyligen blivit något stabil på 18.5.
Inflationen började också stiga i slutet av förra året, men har blivit något stabil sedan juni på runt 80 %.
Räntorna å andra sidan går ner och ner, från 14 % i augusti till 10.5 % med förslag på att de kommer att avsluta året med ensiffriga siffror.
Dessa räntor låg på 19 % i slutet av förra året, med draget att sänka dem som skylldes för kraschen i TRY och ökningen av inflationen.
Men varför reflekterade inte de enorma sommarnedskärningarna heller? Var allt prissatt, inklusive inflationsprissättningen i sig på något sätt?
Kanske, men saker som centralbankernas balansräkning, affärsbankernas balansräkning och penningmängden har stabiliserats efter en fördubbling i slutet av förra året.
Fiat-pengar är en komplex mekanism i ett offentlig-privat partnerskap som möjliggör privilegiet att skapa pengar genom skuld.
Varför exakt trycktes alla dessa pengar i denna skala precis när de flyttade till lägre räntor är inte alltför tydligt, men vad det än var verkar ha svalnat även om räntorna fortsätter att sänkas.
Om du ska dubbla din penningmängd är det inte konstigt att det blir inflation och det relativa värdet på din valuta kommer att falla, men toppen verkar lite extrem med affärsbankernas balansräkning som går från 3 biljoner 2018 till 12 biljoner år 2022.
Återigen har vi den där plötsliga toppen i slutet av förra året med att den fortsätter att marschera även om räntorna hölls stabila i några månader, men trots att detta gick upp har både inflationen och värdet på turkiska liran stabiliserats något.
Att göra det till en blandad bild angående sambandet mellan räntor och efterfrågan på banklån, det vill säga nypenningtryckning, men penningmängden har tydligt ökat samtidigt som räntorna har sänkts.
Ekonomin har dock också ökat och i en ganska hög takt på mer än 7 % per kvartal i reala termer. Det är cirka 87% i nominella termer, vilket låter otroligt men värdet på liran har också fallit avsevärt sedan förra året.
Det kan vara så att denna ekonomiska tillväxt nu har blivit tillräcklig för att absorbera penningmängden, och så kanske en ny balans har uppnåtts där sänkta räntor inte riktigt verkar skapa lika mycket inflation längre.
Om så är fallet kan de kanske ta sig ur en högräntemiljö som om inflationen har stabiliserats, då borde den börja röra sig mot mer ordinarie nivåer i mått från år till år, men hur länge kan de realistiskt ha en så enorm kvartalstillväxt ?
Och om den stabiliserar sig, då skulle Erdogan ha gjort en omvänd Volcker, där man istället för att orsaka en lågkonjunktur för att tämja inflationen låter inflationen stabiliseras i mått från år till år samtidigt som man förhoppningsvis bibehåller en god tillväxt.
Det är dock många om, med den här historien fortfarande väldigt halvvägs eftersom inflationen fortfarande stiger lite, snarare än att börja gå ner.
Men om pengar skapas genom skuld, och det är lån, så finns det förmodligen bara så stor efterfrågan på lån, förutom att det finns Argentina.
Där är räntorna 75 %, medan inflationen är 83 %. Så mycket för Volcker. Och de försökte göra en Volcker, de höjde räntorna till 80 % 2018 när inflationen steg till 40 %, vilket orsakade en ganska djup recession men de är nu tillbaka till samma räntor med ännu högre inflation och bankernas balansräkningar har blev inte ens parabolisk där, ökade knappt med 50% snarare än 4x som i Turkiet.
Fallet är dock lite exceptionellt eftersom Argentina gick i konkurs, men intressant nog medan de såg en djup lågkonjunktur under 2018, ser de nu en bra tillväxt på 7% också.
Att göra alla dessa faktorer mycket mer komplicerade än ett enkelt förhållande där du har ett matematiskt om/då-svar eftersom mycket beror på hur människor reagerar, inklusive om de ökar eller minskar efterfrågan på lån.
Att göra ekonomi mycket till en samhällsvetenskap, och det inkluderar verktyg som räntor eller mått som inflation som kan bero på såväl utbud som efterfrågan.
Det gör det också mycket teori utan enkel experimentell observation med Europas exempel på negativa räntor och nästan ingen inflation som bidrar till den ganska förvirrande mixen av exakt vad förhållandet mellan dem är.
Den enda säkerheten här är att räntor är en kostnad för låntagare, men om låntagare bryr sig kan vara en annan sak eftersom den inneboende bristen i detta system kan vara det faktum att dessa räntor kan betalas tillbaka i sin helhet endast genom att andra lånar mer, och därför spelar räntenivån i abstrakt mening inte nödvändigtvis någon roll.
Förhållandet mellan alla dessa faktorer kan därför bero mer på hur människor reagerar, vilket gör dessa manipulerbara fiat-pengar till ett subjektivt system med sina egna svagheter eftersom det kan spelas om folk bestämde sig för att bara fortsätta att låna.
Därför finns det andra verktyg, inklusive krav på kapitalreserv, men de tär på bankernas vinster och används därför inte mycket.
Källa: https://www.trustnodes.com/2022/10/26/turkish-lira-and-inflation-stabilizes-despite-rente-rate-cuts-why