Den amerikanska skattelagstiftningens retrograda behandling av FoU är ett hot mot den nationella säkerheten

I februari 2020, långt innan han valdes till nästa nationella säkerhetsrådgivare av tillträdande president Joe Biden, var Jake Sullivan medförfattare till en uppsats i Utrikespolitik om kopplingen mellan ekonomisk politik och säkerhetspolitik.

Efter att ha reflekterat över Kinas framväxt och den allt snabbare förändringstakten runt om i världen, hävdade Sullivan och medförfattaren Jennifer Harris att det utrikespolitiska samfundet behövde nå "en ny ekonomisk modell." De sa att "Amerikas nationella säkerhet beror på det."

Förnuftiga människor kan vara oense om vad beståndsdelarna i en sådan ekonomisk modell kan vara, men det finns en bred enighet över hela det politiska spektrumet om att regeringen behöver främja forskning och utveckling inom den privata sektorn.

Teknologisk innovation är inte bara en drivkraft för framsteg och välstånd, det är viktigt för att avskräcka och/eller besegra aggression. Man behöver inte leta längre än prestanda för ryska vapen i Ukraina för att förstå vad som händer när en nation hamnar på efterkälken.

Men innovation på den nationella säkerhetsarenan betyder något annat idag än under det kalla kriget. Vid den tidpunkt då Sullivan var medförfattare till sitt stycke om en ny ekonomisk modell, inkluderade de tio bästa teknikerna som identifierades av Pentagon som nationella säkerhetsprioriteringar mikroelektronik (#1), 5G-kommunikation (#2), bioteknik (#4), artificiell intelligens ( #5), och andra "dual-use" teknologier.

Innebörden är tydlig: att upprätthålla en robust nationell säkerhetsställning idag kräver mer än att bara uppmuntra forskning och utveckling av försvarsunika teknologier, det kräver ett brett stöd för kommersiell innovation.

Ett område där Washington har en ojämn meritlista i detta avseende är skattepolitiken. USA upprätthöll en av de högsta bolagsskattesatserna i världen i många år fram till 2017, då kongressen förde skattesatsen i linje med skattesatserna i andra länder.

Genom att genomföra denna förändring gjorde den emellertid också behandlingen av privata FoU-investeringar mindre gynnsam än vad som är typiskt för andra avancerade ekonomier. Före 2017 hade Internal Revenue Code tillåtit företag att dra av hela beloppet av de tillåtna FoU-utgifter som gjorts under det år de inträffade, eller sprida avdragen över en period på upp till fem år.

Men samma lag om skattesänkningar och jobb som sänkte bolagsskattesatsen krävde också att företag från och med 2022 endast skulle kunna amortera på FoU-utgifter under en femårsperiod för att få full nytta av skatteavdrag (15 år) när det gäller FoU som bedrivs utomlands).

Den förändringen, som är tänkt att träda i kraft i år, är en betydande träff för företagens kassaflöde och ett avskräckande från att engagera sig i FoU. Om man till exempel tillämpar den maximala bolagsskattesatsen med det traditionella tillvägagångssättet som föredras av många företag, kunde 21 % av FoU-utgifterna skyddas från beskattning det år de inträffade. Enligt den nya regeln sjunker avdraget till endast 4.2 % per år fördelat på fem år.

Så småningom får företaget som tar avdragen hela 21 % av sin investering skyddad, men det tar fem år och har därför mindre kassaflöde att arbeta med under ett givet år.

Detta skiljer sig mycket från praxis i Kina, där företag kan kosta 200 % av sina FoU-utgifter det år de inträffar. Faktum är att det skiljer sig från praxis i alla andra industriländer, eftersom att använda skattepolitik för att stödja investeringar i FoU har blivit den globala normen.

Eftersom den föreslagna ändringen försenades med fem år är det inte klart att lagstiftare som stöder språket i 2017 års lagstiftning förstod vad ändringen skulle leda till. Dock en 2019 studera av Ernst & Young projicerade den eventuella effekten på forskning och utveckling i USA, och den var avgjort negativ:

• Som för närvarande formulerats skulle det nya tillvägagångssättet minska inhemska FoU-utgifter med 4.1 miljarder USD årligen under de första fem åren som bestämmelsen är i kraft, och sedan med 10.1 miljarder USD under efterföljande år.
• Det nya tillvägagångssättet skulle minska den inhemska sysselsättningen inom FoU-verksamhet med 23,4000 58,600 tjänster under vart och ett av de första fem åren det är i kraft och med XNUMX XNUMX varje efterföljande år.
• Det skulle också minska den inhemska arbetsrelaterade inkomsten med 3.3 miljarder dollar under vart och ett av de första fem åren det är i kraft, och sedan med 8.2 miljarder dollar årligen under senare år.

Den kraftiga inverkan på sysselsättning och inkomst återspeglar det faktum att ungefär 70 % av alla utgifter som tas i anspråk under FoU-skatteavdraget går till ersättning till kunnig teknisk personal som vetenskapsmän och ingenjörer. Bara Texas skulle så småningom förlora nästan 400 miljoner dollar årligen i FoU-relaterade löner som ett resultat av hur lagen dikterar amortering av utgifter, jämfört med vad som skulle hända under den traditionella metoden att dra av alla tillåtna utgifter det år de inträffar.

Förenta staterna, ett av de första länderna under efterkrigstiden att inse betydelsen av FoU i sin skattelagstiftning, skulle därmed bli det mest bakåtsträvande av nationer i sin inställning till ämnet, död sist bland industriländerna när det gäller att belöna innovation.

USA tappade redan mark globalt innan den nya lagen trädde i kraft: 1999 stod Amerika för 40 % av all global FoU, men 2019 – det sista ”normala” året före pandemin – hade den andelen sjunkit till 30 %. Samtidigt hade Kinas andel av de globala FoU-utgifterna ökat stadigt till 24 % under det senare året.

Det är ingen överraskning att Kinas investeringar i forskning och utveckling ökar. Peking har förbundit sig att bli världens ledande tekniska kraftpaket år 2049, hundraårsdagen av grundandet av Folkrepubliken. Vad som är svårare att förstå är varför den amerikanska regeringen skulle börja behandla FoU hårdare i sitt skattesystem i en tid då Kinas uppgång allmänt anses vara den största utmaningen för USA:s säkerhet.

Det verkar finnas ett brett bipartisan stöd i kongressen för att förhindra att den nya regeln träder i kraft, men det kräver en ändring av paragraf 174 i den relevanta lagen och hittills har det inte gjorts. Omnibusutgiftsräkningen som förväntas ersätta den nuvarande fortsatta resolutionen som håller regeringen igång ser ut som den sista möjligheten i år att åtgärda problemet.