Upstream Industry Eyeing returnerar mer än riggar

Andra kvartalets resultat för börsnoterade uppströmsproducenter sipprar in och lönsamheten har återvänt till energisektorn. Under tiden har regeringstjänstemän skickat blandade budskap till uppströmssektorn och önskat tillfällig försörjningslättnad i syfte att sänka priserna samtidigt som de förblir baisse på fossila bränslen totalt sett. Branschens svar: tack, men nej tack (ett artigt sätt att uttrycka det). Producenterna har till stor del hållit kursen som sattes ut för flera år sedan mot avkastning och nedbringande av skuldsättning, vilket avvisade trycket från Biden-administrationen. Det har varit frestande för producenter att öka produktionen bland 100 USD+ oljepriser och gaspriser de högsta de har varit sedan 2008. Men med problem med leveranskedjan och brist på arbetskraft har överklagandet dämpats.

Cash Flow Remains King

Enligt den senaste Dallas Fed Energy Survey, förblir affärsförhållandena de högsta i undersökningens historia. Samtidigt fortsätter vinsterna att öka. Analytiker är nöjda och ledningsgrupper talar ivrigt om fritt kassaflöde, skuldhantering och aktieåterköp. Förresten, en intressant fakta från Anteros investerarpresentation: de flesta olje- och gasbolag är nu mycket mindre belånade än sina S&P 500-motsvarigheter. När det kommer till Nettoskuld till EBITDAXDAX
multiplar, de stora i genomsnitt cirka 0.9x medan S&P 500 i genomsnitt är 2.8x. De flesta oberoende som jag granskade siktade på cirka 1x hävstångseffekt.

Branschen borde kunna hålla det. Förra året vid den här tiden ifrågasatte jag hur länge det här skulle kunna fortsätta. Jag noterade att borrad men ofullbordad brunn ("DUC") räknas som en billig proxy för lönsamma borrplatser. Men med dagens priser spelar DUC mindre roll än vad de gjorde ur investeringsbeslutssynpunkt.

Jag tog ett urval av aktuella investeringspresentationer av sex uppströmsföretag (slumpmässigt utvalda) och läste dem för att urskilja nyckelteman som de kommunicerar till investerare. Att lägga till nya riggar till mixen stod inte på någon av deras agenda. Ingen har tillkännagivit en revidering av sina investeringsplaner från början av året ens mitt i förändringarna under de senaste fem månaderna.

Det har funnits några företag som accelererar planerna, men inte många. Detta citat från Fed Energy Survey var representativt för sentimentet på detta område:

"Regeringens fientlighet mot vår bransch gör oss ovilliga att driva nya projekt."

Det finns 752 riggar i USA för närvarande, enligt Shaleexperts.com. I början av mars, veckan innan pandemin utlöste sin branschförödelse – det fanns 792. Ja – vi har fortfarande inte nått pre-pandemisk riggräkning. Till start, riggar är relativt mindre produktiv per rigg, främst för att de flesta nya borrplatser är mindre attraktiva och produktiva än de som redan borrats. Capex Golgata kommer inte heller till undsättning. Capex hos världens 50 främsta producenter kommer att vara drygt 300 miljarder dollar i år, jämfört med 600 miljarder dollar 2013 enligt Raymond James. 2013 var det sista året som oljepriset var över 100 dollar per fat för året. Som sagts tidigare bör produktionen växa, men inte i särskilt snabb takt.

Energivärderingar: En ljuspunkt

Dessa industri- och råvarukrafter har bidragit till att energisektorn har haft ett enastående år även ur ett aktiekurs- och värderingsperspektiv. Returerna har överträffat alla andra sektorer, och Permian-operatörer har presterat i toppen av sektorn. Medan USA drabbades av sitt andra kvartal av BNP-nedgång i rad, och aktiemarknaden har officiellt blivit en björn, men energiavkastningen sticker ut.

Vissa investerare tycks ändra sin inställning till energisektorn mitt i denna typ av resultat, och värderingarna återspeglar detta. Det finns några indikatorer som tyder på att vi skulle kunna gå in i en lång "supercykel" för energisektorn där industrin skulle kunna prestera bättre i flera år framöver. Det visar sig att för att förverkliga den känsla jag citerade förra året också från Dallas Feds undersökning:

"Vi har relationer med cirka 400 institutionella investerare och nära relationer med 100. Ungefär en är villig att ge nytt kapital till olje- och gasinvesteringar... Denna underinvestering i kombination med branta skiffernedgångar kommer att få priserna att skjuta i höjden under de kommande två till tre åren. Jag tror inte att någon är beredd på det, men amerikanska producenter kan inte öka kapitalutgifterna: OPEC+-svärdet Damokles hotar fortfarande med en annan oljepriskollaps i samma ögonblick som stora allmänheter tillkännager kapitalutgifterna.”

Den profetian har gått i uppfyllelse.

Supply Chain Woes

Utmaningen för producenterna kan handla mindre om tillväxt och mer om underhåll. 94 % av deltagarna i Dallas Feds undersökning hade antingen en lätt eller signifikant negativ inverkan av problem med leveranskedjan på sitt företag. Stora farhågor om arbetskraft, lastbilschaufförer, borrrör och fodertillbehör, utrustning och sand hämmar genomförandet av befintliga borrplaner, för att inte säga något om expansion.

"Försörjningskedjan och brist på arbetskraft kvarstår. Vissa material är svåra att komma åt, vilket hämmar vår förmåga att planera, utan en vilja att avvika från vissa historiska praxis relaterade till kvalitetsstandarder." – Dallas Fed-respondent

Ändå fortsätter de globala lagren att minska. US Energy Information Administration kortsiktiga energiutsikter förväntar sig att produktionen kommer ikapp, men det verkar svårare att föreställa sig det nu och ingen vet exakt hur det kommer att se ut i USA.

Vem vet hur mycket längre uppströmsföretag kommer att fortsätta att trimma ut administrationen eller äntligen försöka få fart på sina tillväxtplaner som svar på råvarupriserna? NYMEX-terminsremsan för december 2026 är över $70 just nu. Det finns många potentiellt lönsamma brunnar att borra där ute för 70 dollar olja. Men ledningsgrupperna vet alltför väl att priserna kan ändras snabbt. Vi får se.