Varningssignaler om Silicon Valley Bank fanns runt omkring oss

Silicon Valley Banks bortgång har fått många förståsigpåare att skylla på stigande räntor, panikslagna insättare, banktillsynsmyndigheter och kreditvärderingsinstitut. Stigande räntor är livlösa aktörer, och insättare, tillsynsmyndigheter och kreditvärderingsinstitut driver inte banker. SVB:sVB
Verkställande direktör Greg Becker, hans team och bankens styrelse är ansvariga för detta kolossala misslyckande, som nu inte bara lämnar många insättare utan sina pengar utan sannolikt kommer att leda till betydande uppsägningar hos företag som hade sina pengar på SVB.

En betydande ökning av tillgångsstorleken, beroendet av i stort sett homogena insättare, samt koncentrationer av investeringar och skulder har signalerat problem hos SVB åtminstone sedan 2019. Banker är ogenomskinliga institutioner. Den som analyserar en bank behöver oräkneliga timmar, inte bara för att analysera finansiella upplysningar, utan även Basel III-upplysningar, som är fokuserade på risk. Och när någon av oss ser sin ekonomi är den informationen redan gammal eftersom ekonomin vanligtvis publiceras flera veckor efter kvartalets slut. Ändå, även om man tittade på aggregerad data om SVB, skulle ett antal tecken ha berättat för investerare, långivare och kreditanalytiker att SVB hade problem.

Tillväxt och kvalitet av tillgångar

Det första steget i att analysera en banks finansiella hälsa innebär att titta på dess tillgångar. Detta innebär att vi tittar på data för att berätta om tillgångstillväxt, diversifiering, kreditkvalitet och att mäta tillgångars känslighet för ränterörelser, både små och särskilt stora. Från 2019 till slutet av 2020 ökade SVB:s tillgångar, det vill säga lån, kreditfaciliteter, värdepapper och andra investeringar med 63 %. Och från 2020 till slutet av 2021 växte de totala banktillgångarna med över 83 %. Denna betydande tillgångstillväxt skedde under år då Covid-19 orsakade dödsfall, sjukdomar och nedstängningar. Bara lånen ökade med nästan 114 % från 2019 till 2020 och sedan nästan 30 % från 2020 till 2021.

Med en ökning av tillgångarna kommer mer risk. Det som också borde ha fått ögonbrynen att höja var när riskvägda tillgångar steg med 13 % vid en tidpunkt då tillgångsstorleken knappt flyttade från 2021 till slutet av 2022.

Betydande tillväxt hos en bank bör alltid få riskhanterare, kreditanalytiker, investerare och tillsynsmyndigheter att ifrågasätta om hörn i due diligence skärs i beslutsprocesserna för utlåning eller investeringar. Tillväxt är också alltid ett bra tillfälle att omvärdera om en bank har mycket skickliga yrkesmän som kan hantera den ökande risken som följer med att ha fler tillgångar. Betydande högre tillväxt av tillgångar är också ett bra tillfälle att undersöka om en banks teknologi klarar uppgiften att ta in betydande mängder data för att prissätta tillgångar och mäta deras kredit-, marknads- och likviditetsrisker.

Ur ett kreditperspektiv var SVB:s lån och obligationer av god kreditkvalitet; deras data visade en låg sannolikhet för fallissemang. Problemet med SVB:s tillgångar var dock inte kredit, utan snarare marknadsrisk, närmare bestämt deras känslighet för ränterisk. Sedan mitten av 2000-talet har marknadsaktörer talat om sannolikheten att Federal Reserve efter över ett decennium av lägre räntor skulle behöva höja räntorna. Det ögonblicket kom verkligen förra året. Och det är inte Federal Reserve som har höjt räntorna, så har praktiskt taget alla centrala centralbanker runt om i världen. Vilken mer signal behöver en bank för att göra räntekänslighetsanalyser och stresstester på sina obligationsinnehav?

Att skylla SVB:s elände på Fed är helt enkelt absurt. Den som inte tar ränteriskkänslighetsanalys och stresstester på allvar som en del av en Gap Analysis hör inte hemma i bankverksamheten. Dessa ränteviloövningar är väsentliga för riskhanterare att dag ut och dag in analysera vid vilken tidpunkt en bank kan ha fler tillgångar eller skulder eller är i SVB:s fall fler skulder än tillgångar.

Hösten 2022 hade SVB nästan 100 miljoner dollar i förluster på grund av värderingsnedgångar samt realiserade förluster när man sålde 1 miljard dollar i AFS (Available for Sale) värdepapper.

Tack vare Barrons, de flesta av oss fick veta först igår att SVB:s vd och koncernchef Greg Becker den 27 februari sålde 12,451 287.42 aktier till ett genomsnittspris av 3.6 dollar för 105.18 miljoner dollar. Den dagen förvärvade han också samma antal aktier med hjälp av aktieoptioner prissatta till $2022 vardera, ett pris som var mycket lägre än försäljningspriset. Det var första gången som Becker sålde sin bolagsandel på över ett år. Han hade hela XNUMX på sig att på nära håll se alla finansierings- och likviditetsproblem som hans företag hade.

Finansiering och likviditet

Nästa steg skulle vara att titta på hur bankens finansiering riskerar. Från 2020-2021 växte SVB:s inlåning med 100 %. En sådan betydande ökning av inlåningen är vettig eftersom individer och företag fick statligt stödda lån på grund av Covid-19. Ökningen av inlåning skedde också eftersom marknadsvolatiliteten gjorde att många investerare ville parkera pengar på banker tills de kunde ta reda på hur de skulle investera dem. En så snabb och stor inlåningsökning borde alltid få riskhanterare att testa vad som skulle hända med bankens likviditet när insättare beslutade sig för att lämna lika snabbt som de kom in.

Att analysera finansieringsmångfald kan vara utmanande. Den här gången underlättade dock SVB:s vd och hans team. De berättade flera gånger för oss att de var bankirer för teknik, nystartade företag och riskkapitalföretag. Det innebar omedelbart att SVB var alltför beroende av ett i hög grad sammankopplat segment av ekonomin. Dess höga nivåer av insättningar från traditionellt mer riskfyllda företag gjorde att om någon hade likviditetsproblem fanns det alltid risken att de kunde komma snabbt en masse att ta ut sina insättningar. Sedan förra året har data visat ökande sannolikhet för fallissemang hos teknikföretag, och tyvärr har de sagt upp folk. Enbart dessa två datapunkter borde ha fått SVB att öka sin likviditet och kapital avsevärt, vilket man inte gjorde.

Var SVB stressad för att se hur flytande vi skulle vara i en period av stress? Vi vet inte. Tack vare alla de politiker och banklobbyister som kämpat hårt för att sänka riskhanteringskraven för banker under 250 miljarder dollars tillgångar, behövde SVB inte avslöja hur mycket de hade i högkvalitativa likvida tillgångar för att hjälpa dem att täcka nettokassautflöden i en period av stress . En del av Basel III-definitionen av stress inkluderar förvisso testning av flyende avlagringar.

Visst, SVB:s 8 mars meddelande att det hade sålt alla sina värdepapper som är tillgängliga för försäljning orsakade förståeligt nog insättare i panik. Ingen gillar att vara den sista i ett rum som släcker ljuset. På torsdagen försökte insättare ta ut 42 miljarder dollar i insättningar. En stor del av paniken berodde också på att många insättare hade mer än $250,000 XNUMX på SVB-konton; dessa är inte försäkrade av Federal Deposit Insurance Corporation (FDIC). Enligt SVB:s 10-K, "Från och med den 31 december 2022 och den 31 december 2021 var mängden uppskattade oförsäkrade insättningar på amerikanska kontor som överskrider FDIC-försäkringsgränsen 151.5 miljarder USD respektive 166.0 miljarder USD. Den 31 december 2022 och 31 december 2021 var utländska insättningar på 13.9 miljarder USD respektive 16.1 miljarder USD inte föremål för någon federal eller statlig insättningsförsäkring i USA. Beloppen som avslöjas ovan är härledda med samma metoder och antaganden som används för regulatoriska rapporteringskrav."

Insättare som stämplade ut genom dörren, tillsammans med en fallande aktiekurs, var de mest högljudda marknadssignalerna om att SVB:s illikviditet snart skulle övergå till insolvens. Aktiehandeln avbröts igår efter att SVB-aktien rasat med över 150 %.

Jag inser att det inte är allas kopp te att plöja igenom bankernas ekonomi. Ändå kan ingenting ersätta att titta på en banks ekonomi och marknadssignaler såsom aktiekurser och kreditswappar; tillsammans är denna information det bästa hopp vi har för att förstå en banks ekonomiska hälsa. Fram till onsdagen hade Moody's och S&P Global Silicon Valley Bank som emittent av investeringsklass. Detta innebär att SVB hade en rimligt låg sannolikhet för fallissemang och förlustallvarlighet. På torsdagen ändrade Moody's och S&P Global sina syn på banken från stabil till negativ.

I fredags nedgraderade kreditvärderingsinstituten SVB till skräp, mer artigt känd som en högavkastande emittent.

Alla de politiker och banklobbyister som lyckades sänka likviditetsstresskraven för banker under 250 miljarder dollar måste vara mycket stolta nu. Jag hoppas verkligen att de går och hjälper alla insättare som inte har tillgång till sina pengar och de som nu kommer att hamna i arbetslöshetsgränsen, särskilt i Kalifornien.