Varför USA inte kan minska världens koldioxidutsläpp

Tidigare denna månad BP Statistisk granskning av World Energy 2022 släpptes, som täcker energidata till och med 2021. Tidigare tillhandahöll jag en sammanfattning av uppgifterna.

Idag vill jag fokusera på trenderna för globala koldioxidutsläpp.

För ett år sedan, som ett resultat av Covid-19-pandemin, rapporterade BP en minskning med 6 % i global koldioxid från 2019 till 2021. Detta var den största minskningen av detta slag sedan andra världskriget. Det var allmänt förväntat att utsläppen skulle studsa tillbaka 2021, och det gjorde de.

När världen återhämtade sig från den första Covid-19-vågen ökade de globala koldioxidutsläppen med 5.6 % från 2020 till 2021. Det var den snabbaste tillväxttakten på nästan 50 år. Utsläppen var bara 0.8 % mindre än den rekordhöga som sattes 2018. De är på väg att nå en ny rekordnivå i år om inte en lågkonjunktur dämpar den globala energiefterfrågan under andra halvåret.

Det finns en enorm skillnad mellan koldioxidutsläppen från utvecklade länder och utvecklingsländernas. De 38 medlemsländerna i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) är höginkomstländer som allmänt betraktas som utvecklade länder. Koldioxidutsläppen i dessa länder har minskat i 15 år och ligger på ungefär samma nivå som för 35 år sedan.

Icke-OECD-länder har å andra sidan sett en explosion i ökningen av koldioxidutsläppen. Det finns två primära orsaker till denna skillnad.

För det första spelade kol en viktig roll i den tidiga utvecklingen av OECD, men det håller nu på att fasas ut. De icke-OECD-länderna går igenom en liknande utvecklingsfas genom att använda kol, och det driver upp sina koldioxidutsläpp.

Den andra stora orsaken är att majoriteten av världens befolkning bor i utvecklingsländer. Deras levnadsstandard ökar och det innebär generellt en ökad energiförbrukning. Även om utsläppen per capita i dessa länder är låga, har en stor befolkning av människor som ökar något per capita en stor total inverkan på de globala utsläppen.

Men detta utgör en stor utmaning för att kontrollera världens koldioxidutsläpp. Cirka 60 % av världens befolkning bor i Asien och Stillahavsområdet. Konsumtionen per capita är mycket lägre än i världens utvecklade länder, men miljarder människor som långsamt ökar konsumtionen har varit den drivande faktorn bakom stigande koldioxidutsläpp i decennier.

Sedan 1965 har koldioxidutsläppen i USA och EU inte förändrats mycket. Men de har vuxit stadigt i Asien och Stillahavsområdet och nådde ett nytt rekord 2021. Asien och Stillahavsområdets utsläpp är nu över dubbelt så mycket som USA och EU:s sammanlagda utsläpp.

Det är inte bara Kina och Indien heller. Flera länder i Asien och Stillahavsområdet är både bland de största koldioxidutsläppen och är bland de ledande när det gäller ökningen av utsläpp.

Jag stöter ofta på människor som inte verkar förstå varför vi inte tar itu med de ökande koldioxidutsläppen. Den här grafiken illustrerar utmaningen.

Även om USA har lagt ut mer koldioxid i atmosfären över tid än något annat land, är Kina avsett att överträffa oss. Det är därför USA inte ensidigt kan göra så mycket av det här problemet, om vi inte uppfinner ny teknik som effektivt kan dra koldioxid från luften och binda den.

Globala koldioxidutsläpp har drivits av Asien och Stillahavsområdet under de senaste 50 åren, och det finns inga tecken på att detta saktar ner. Världen har inte en chans att minska koldioxidutsläppen utan att hitta ett sätt att stoppa utsläppsökningen i dessa folkrika utvecklingsländer.